tag:blogger.com,1999:blog-84273302024-02-22T09:41:56.091-08:00RUNKBÅSETAndre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.comBlogger229125tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-2217699630256017182009-06-23T15:27:00.001-07:002009-06-23T15:27:18.346-07:00NEW / NY URLJag har bestämt mig för att äntligen flytta hela skiten till wordpress.com,<br /><br />glöm runkbaset.blogspot.com och brytburken.blogspot.com, nu finns allt på<br /><br /><span style="font-weight: bold;font-family:verdana;font-size:180%;" ><a href="http://brytburken.wordpress.com/">brytburken.wordpress.com</a></span>!<br /><br /><br /><br />That's right folks, everything is moved to<br /><br /><span style="font-weight: bold;font-family:verdana;font-size:180%;" ><a href="http://brytburken.wordpress.com/">brytburken.wordpress.com</a></span>!<br /><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjNs8Dvhs8RyR6RZx4pIkZHxOLisJUa9RxLJu_-aYYyT2u-NoBAHCk3A0zbb2ahOEoPuYHdc2fYFOKcOErHC_aTXLKz4fcqB5PTUrkocHbPp6zZlJz7cY9sE-cxKnfZIqxJhHS/s1600-h/1814246756_23a3f0effb.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 213px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjNs8Dvhs8RyR6RZx4pIkZHxOLisJUa9RxLJu_-aYYyT2u-NoBAHCk3A0zbb2ahOEoPuYHdc2fYFOKcOErHC_aTXLKz4fcqB5PTUrkocHbPp6zZlJz7cY9sE-cxKnfZIqxJhHS/s320/1814246756_23a3f0effb.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350650689939886322" border="0" /></a><br /><br /><span style="font-style: italic;">See y'all there!</span>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-57172131682318742632009-06-14T12:00:00.000-07:002009-06-14T13:00:18.781-07:00Philip K. Dick on STAR WARS<blockquote style="font-family:arial;"><span style="font-family:arial;">While I was there in Metz we saw the French premiere of </span><span style="font-style: italic;font-family:arial;" >STAR WARS</span><span style="font-family:arial;"> and I was amazed at the theological implications of what, in the film, is called "the force". Have you seen the film? I then bought the novel. Beyond doubt there is a profound theological theme to it, and the audience is reacting to it. Also (and I tell you this witha certain hesitation) the description of "the force" in </span><span style="font-style: italic;font-family:arial;" >STAR WARS</span><span style="font-family:arial;"> for unaccountable reasons resembles the entity or force which took me over during my religious experiences in March of 1974. That which I saw then, which I call VALIS or Zebra was a plasmatic energy. Read this quotation from the novel STAR WARS (p. 120):</span><span style="font-family:arial;"><br /><br />"Remember, the force is omnipresent. It envelops you as it radiates from you. A Jedi warrior can actually feel the force as a physical thing."</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">"It is an energy field, then?" Luke inquired.</span><br /><span style="font-family:arial;">"It is an energy field and something more," Kenobi went on, almost mystically. "An aura that at once controls and obeys. It is a nothingness that can accomplish miracles. No one, not even the Jedi scientists, were able to truly define the force. Possibly no one ever will."</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Now page 121:</span><br /><span style="font-family:arial;">"I've seen a lot of strange things. Too many to believe there couldn't be something like this 'force.' Too many to think that there could be some such controlling one's actions. </span><span style="font-style: italic;font-family:arial;" >I</span><span style="font-family:arial;"> determine my destiny - not some half-mystical energy field."</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Page 81:</span><br /><span style="font-family:arial;">"Let us say simply that the force is something a Jedi must deal with. While it has never been properly explained, scientists have theorized it is an energy field generated by living things. Early man suspected its existence, yet remained in ignorance of its potential for millennia. Only certain individuals could recognize the force for what it was. They were mercilessly labeled: charlatans, fakers, mystics - and worse. Even fewer could make use of it. As it was usually beyond their primitive controls, it frequently was too powerful for them. They were misunderstood by their fellows - and worse."</span><br /><br /><br /><span style="font-family:arial;">Eugene, this is as good a description of what I experienced taking me over and guiding me; actually controlling me, in March of 1974 as I myself could write. Also, the character Luke hears the voice of the dead Jedi knight Kenobi, just as, when the plasmatic field which I call VALIS took me over I, too, heard a voice - that of my dead and resurrected leader, Jesus Christ. Whether George Lucas knows it or not, he in his film and novel is making the mystery of our religion real to literally millions of people, by using new names, new descriptions. I have no idea how conscious Lucas is, how deliberately he acted ... or whether he was acted upon by God in his writing, as I think we all are to some degree.</span><br /><span style="font-family:arial;">Well, I am very tired from my trip and must sign off. Please write again soon, and forgive me for having mislaid your recent letter.</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">With warm regards,</span><br /><span style="font-family:arial;">Phil Dick</span><br /><br /><br /><span style="font-family:arial;">P. S. To clarify - I have no doubt that it was the Holy Spirit, the Third Member of the Trinity, which took me over in a theolepsy in March of 1974, but in my notes and novel VALIS I am striving for new formulations, new and fresh ways of expressing what I believe to be the eternal truths, just as I did in MAZE OF DEATH and other earlier novels. As St. Augustine said, there is no end to the wonderful mystery of the Trinity; one can contemplate it for all eternity and yet not know it completely. I do think George Lucas has done something of sensational importance and value for man in </span><span style="font-style: italic;font-family:arial;" >STAR WARS</span><span style="font-family:arial;">: I honestly believe that the Word and Hand of God guided and informed him, whether Lucas is aware of it or not. What I myself have done is a mere tittle in comparison to what Lucas has done - and my audience is a tittle compared to the audience he is reaching, for which I also thank our God, and I realize that our God knows how to reach into the mass of mankind, that mass of mankind being secular now and drawn away from religion. Did I not show this in my own novel UBIK, where the intermediary personality of Glenn Runciter, who stands between man and God, promotes the Word Itself of Ubik to appear in the garbage and rubble and trash of TV commercials, and in vulgar ads in general? I foresaw - and saw - that the Word would come to us not so much down from above, now, in these secular days, but up, so to speak, from the gutter. </span><span style="font-style: italic;font-family:arial;" >STAR WARS</span><span style="font-family:arial;"> confirms me. I am sure of this. God speaks to us from popular novels and films; here is a supreme example. Names and creeds and doctrines and dogmas and formulations are not important; what is important is the living Word. And it is that which Lucas depicts and describes in "the force," as he calls it. And people everywhere are responding.</span><br /><br /><br /><span style="font-family:arial;">(p. 101-103, </span><span style="font-style: italic;font-family:arial;" >The Selected Letters of Philip K. Dick vol. 5</span><span style="font-family:arial;">)</span><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgd0yU4UCmcyT2_3QO6zvKDwNXcRqOcpnmTghKQFbSfJtBrRPfyAYmJsIM3pn-NH6HpAUUItESqpJKXymNrD6OhHA7zmSIe_kO-AFXGIZjFKh1zaldFiepZUFLLshmQW4UGRcwa6w/s1600-h/Philip_K_Dick_android_missing_head.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgd0yU4UCmcyT2_3QO6zvKDwNXcRqOcpnmTghKQFbSfJtBrRPfyAYmJsIM3pn-NH6HpAUUItESqpJKXymNrD6OhHA7zmSIe_kO-AFXGIZjFKh1zaldFiepZUFLLshmQW4UGRcwa6w/s320/Philip_K_Dick_android_missing_head.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5347275142206638466" border="0" /></a><br /></blockquote><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgd0yU4UCmcyT2_3QO6zvKDwNXcRqOcpnmTghKQFbSfJtBrRPfyAYmJsIM3pn-NH6HpAUUItESqpJKXymNrD6OhHA7zmSIe_kO-AFXGIZjFKh1zaldFiepZUFLLshmQW4UGRcwa6w/s1600-h/Philip_K_Dick_android_missing_head.jpg"><br /></a>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-42976041383751112822009-05-30T14:28:00.001-07:002009-06-02T00:37:47.883-07:0024 lögner i sekunden<a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Isaksson_%28filmskribent%29">Hans Isakssons</a> film- och TV-analyser är antagligen de bästa av sitt slag i Sverige. I större mändger blir dock hans gammelsocialistiska driv ganska tröttande (han tackar Mao Zedong, av alla personer, i förordet). Men hans resonemang har den förtjänsten att de ofta är både träffande och djupgående, och även om man inte kan stämma in i allt, så skärps ens eget tänkande betydligt under och efter läsningen. Och han har gott om humor. Att det sociala bereds så mycket plats på bekostnad av billigt psykologiserande och filmtekniskt mumbojumbo är uppfriskande, åtminstone för någon som likt jag står oförstående inför de hantverksmässiga mysterierna och cineatisk terminologi, och främst tänker på film mer som gladiatorspel och lägereldsberättande.<br /><br />Isaksson har alltså medvetenhetens fnask i korshåret. Höjdpunkter är bl a <span style="font-style: italic;">Om gangster på bio</span> (en analys i samma anda som det inledande Bertold Brecht-citatet: "<span style="font-style: italic;">Den borgerliga kritikern har alltid haft svårt att se småborgaren i gangstern. Jag tror det kommer sig av att de har så svårt att se gangstern i småborgaren</span>"), hyllningarna till Ken Loachs <span style="font-style: italic;">Raining Stones</span> och <span style="font-style: italic;">Riff-raff</span> ("<span style="font-style: italic;">De - vi - har blivit invandrare i eget samhälle, tillfälliga gäster i vad som bort vara det egna hemmet</span>"), och <span style="font-style: italic;">Något om TV och idrott i vår tid</span>, varur vi gärna plockar två intressant citat.<br /><blockquote style="font-family: arial;">"Dåtidens överhet var mycket medveten om att man genom att organisera industrisamhällets spänningar och våldsutbrott, ge dem fasta regler och överföra dem i symbolhandlingar på för ändamålet färdigställda arenor skulle kunna förskaffa sig ett modernt motmedel mot upprorsstämningar bland massorna."<br /><br />"Lagidrotter där, liksom i football, de naturliga avbrotten är talrika, t ex ishockey och baseboll, har haft lätt att TV-anpassa sig. En av orsakerna till att den europeiska fotbollen haft så svårt att slå igenom i USA uppges vara dess relativt långa spelsekvenser som försvårar marknadsanpassningen och verkar nerkylande på sponsorer."</blockquote>Sammanfattningsvis: - Oavsett om det handlar om Kubrick, Bunuel, <span style="font-style: italic;">Schindler's List</span>, Åsa-Nisse eller Leif Loket Olsson, är det mesta i <span style="font-style: italic;">24 lögner i sekunden </span>intressant och ytterst välskrivet. Den rekommenderas till alla som suttit framför dumburken någon gång eller kanske t o m har haft oturen att lurats med på bio.Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-70838560386822591702009-05-28T23:17:00.000-07:002009-05-30T14:28:04.428-07:00Television, The War On Drugs, The Swedish System: Sofia Modigh makes a fool of herself on the idiot boxIn my younger teens I remember watching television obsessively, with an almost religious devotion. The TV was on and I was in front of it, even when when there was nothing on it. Not so much these days. There is one next to my computer, not even plugged into the cable net. I use it with my laptop to watch movies, but that does not happens much anymore, either. Anyway, I spent some days in the hospital recently, and what is there to do there, when you do not really have a head to read? Well, you can watch television.<br /><br />My brain still swimming against the blissful waves of highly addictive opiates pumped into my blood during surgery, I caught <a href="http://svtplay.se/v/1564513/klipp_fran_program_8">something about the drug situation in Europe</a>. The main message was that cocaine is flooding the continent in an unprecedented way. They followed that with a debate between a British politician and a Swedish politician. Many things to comment, so I'll try not to rant and rave and break down some basic points.<br /><br /><span style="font-size:85%;">(1)</span> Not having watched television for some time I found it irritating not being able to control the speed and layout of the show. I missed links to relevant information, unable to deepen my knowledge and understadning of the subject. Why do people watch TV anyway? I mean, to me it just doesn't seem very practical.<br /><br /><span style="font-size:85%;">(2) </span>Cocaine is getting bigger. It is not exotic like it was ten years ago. A major argument for legalization (at least decriminilization) of cocaine is to make it less sexy. Cocaine, a lame and boring drug that turns the nicest human being into the greediest, most moronic and monstrous douchebag imaginable, a substance in no way a part of traditional European culture in the same way as alcohol, solely has its rock n' roll buzz as selling point. When the hipsters enter that bathroom no small part of their brain actually believe they become the Ziggy Stardust that goes up their nose. It's a punk rock, Miles Davis, Al Pacino-in-a-Giorgio-Moroder-soundtrack kind of trip, which would lose much of its appeal if the powder was supplied by Apoteket (the Swedish, government controlled pharmacy). At least it would take away the initiative from the cocaine cartels completely.<br /><br />If you believe <a href="http://drugwarfacts.org/cms/?q=node/67">these statistics</a>, the rock n' roll argument might also apply to cannabis. Talking with the Dutch youth while traveling through their country, I was struck with their relaxed and distinctively unromantic attitude towards the herb. In the US, the home of <a href="http://www.youtube.com/watch?v=QZdhcNegZgU">the drug scare</a>, kids seem to think that ganja is the coolest thing ever. The normal teenager samples weed before alcohol, as a part of the ritual of coming of age. And stoner culture is damn close to being the norm.<br /><br /><span style="font-size:85%;">(3)</span> The debate centered around how the drug problem should be tackled. A British politician represented the policy of <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Harm_reduction">harm reduction</a>, while Swedish politician <a href="http://sofiamodigh.blogspot.com/">Sofia Modigh</a> dismissed The Netherlands' succesful policies, claiming that drug related deaths are difficult to measure, and that statistics relating them are irrelevant. Reading the <a href="http://www.emcdda.europa.eu/publications/annual-report/2008"><span style="font-style: italic;">2008 Annual report: the state of the drugs problem in Europe</span></a>, issued by <a href="http://www.emcdda.europa.eu/mission.cfm?nnodeid=376&sLanguageiso=EN"><span style="font-style: italic;">The European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction</span></a>, page 84 and onwards, you realize that determining if indeed the drug, the social situation, the mental health of the user, or something else was the lethal factor can be tricky, and that the statistics should be used with caution - but you also realize that they have tightened their policies a lot to make the data usable. In short, the figures are too reliable to be ignored, especially when page 86 shows that Sweden has twice as many people dying from drugs as The Netherlands, and that <a href="http://drugwarfacts.org/cms/?q=node/67">the report from 1995 shows the figure to be ten times as high</a>.<br /><br /><span style="font-size:85%;">(4)</span> The biggest problem with The War On Drugs is that it is a war on people. Occasional ganja puffers, if caught with the substance, are branded as criminals, parasites, (it is also ironical to see how the police always targets people in poorer areas, rather than the brats and the yuppies in the VIP). The big problem with the negative social cycles connected to being convicted of drug crimes and the social branding and isolation that follows are not taken into account, instead we get new robots repeating the same absurdities, "<span style="font-style: italic;">a drug is a drug</span>", "<span style="font-style: italic;">there is no difference between weed and heroin</span>", "<span style="font-style: italic;">marijuana leads to heroin addiction</span>". Instead of realizing that human beings always will want to get fucked up in the head, for one reason or the other, they dream about "<span style="font-style: italic;">A drug free society</span>". They should shoot for something more realistic, like perhaps... "<span style="font-style: italic;">A dance free society</span>".<br /><br />If you use heroin you have probably tried cannabis, but that does not mean that cannabis leads to heroin use. That is not logical reasoning. If cannabis would not exist, people would still die from heroin (and school massacres would still happen even if Marilyn Manson never were born). Of course, poverty, social alienation and unemployment leads to heavy drug abuse in a much higher degree than weed. Politicians would never think of banning poverty though - especially if they are Christian Democrats like Sofia Modigh. It's easier to point the finger at weed smokers (and <a href="http://www.youtube.com/watch?v=94Wyrxj7qvg">muslims</a><a href="http://www.youtube.com/watch?v=94Wyrxj7qvg">, both being traditional scapegoats of modern society</a>. Much more than islamist ideology, poverty leads to other forms of antisocial behavior such as throwing rocks on fire trucks. It is no coincidence that is always in the poorest areas that these kind of things occurs, <a href="http://fredrikedin.wordpress.com/2009/05/07/darfor-skar-jag-av-brandslangen/">as noted by Skumrask</a>).<br /><br />It is the worst kind of political correctness, more concerned with maintaining a shiny social façade than with human lives. It is not even funny. What is funny is that I am doing these 14-hour shifts wiping shit so I can pay <span style="font-style: italic;">her</span> salary. That is black comedy.<br /><span style=";font-family:arial;font-size:85%;" ><span style="font-style: italic;"></span></span><br /><span style="font-size:85%;">(5)</span> Swedes, especially politicians, tend to think that what is Swedish is superior. Not just with their PC, moralist, contra-productive drug policies that they seek to export to the rest of the European Union. We might also talk about an education system and a job market unable to assimilate the competence of educated immigrants. The Swedish system is going straight down the toilet. The Swedish ideology of tolerance and openness is painted upon one of the most close minded peoples of the world, upon a reality hidden from mainstream media but clearly felt by any foreigner trying to make her way into the Swedish society. Prejudice and discrimination are not evil ideas that needs to be "debated" and "enlightened" away, they have their roots in a social situation, in economics. Integrating peoples from all parts of the world into the Swedish monoculture is not an easy job, especially in this climate of ever more aggressive capitalism. All this liberal and left wing uptight political correctness is just in the way of real improvements. If you are afraid to offend people, how can you then tell the truth? And if we can't talk openly, how can we then make things better?<br /><a style="font-family: arial; font-style: italic;" href="http://www.youtube.com/watch?v=prIrj55MgCQ"><blockquote>"This fucking Swedish people, so afraid of change,<br />terrifed of everything beyond their little frame<br />(...)<br />bullied by the Jantelag and fake communism.<br />Therefore I rather take risks and end up in prison,<br />than to get lost and swallowed by a socialistic system"</blockquote></a>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-21004142194261452642009-05-28T10:41:00.000-07:002009-05-28T11:14:55.142-07:00Sweet Sweetback’s Baadasssss Song<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH8oZGTrQxsBSpKLo09ho8wdOWf7x0mUa0i5FuzRPZSyx0okFTbm0v2g3Ze28h2RjrPP1y6KQR5qx_wHnZ9ivUeGXx3JSve5l5-JZENQwp1Y6Qal8owW7O224x160tvrrQPo0mMg/s1600-h/sweet_sweetbacks_baadasssss_song.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 311px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH8oZGTrQxsBSpKLo09ho8wdOWf7x0mUa0i5FuzRPZSyx0okFTbm0v2g3Ze28h2RjrPP1y6KQR5qx_wHnZ9ivUeGXx3JSve5l5-JZENQwp1Y6Qal8owW7O224x160tvrrQPo0mMg/s320/sweet_sweetbacks_baadasssss_song.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5340939763743457426" border="0" /></a><br /><br />Saw <span style="font-style: italic;">Sweetback</span> the other day, and I swear to God in heaven that some of the opening sequences qualify for being the grooviest shit ever put on reel. If you got funk, you got style, obviously. It drags on and on in the end though; half an hour could have been left on the editing room floor without me complaining.<br /><br />The balancing act between radical politics and advanced pimpology is marvelously executed, the characters are some of the heaviest dude you'll ever see, and the soundtrack is a haunting, off-key, rambling swamp funk monster - that later got caught in <a href="http://www.youtube.com/watch?v=e_EK3uYTIN0&feature=channel">Madlib</a>'s SP 1200 on <a href="http://www.youtube.com/watch?v=2_5edxArGT8"><span style="font-style: italic;">Come On Feet</span></a>.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd5gyxhhIiXg6sbYdw92VC998YVaayqs2Ohtb2gA3WtTClyvwjHpmSzlqBas1xeDU-UfOsPBD0nErqZ7Q2klOm3mOetAbLDQW7Qua8c2Z9WlGfwWqfs3a0earuMMb8JM2calGRmg/s1600-h/030485_36.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd5gyxhhIiXg6sbYdw92VC998YVaayqs2Ohtb2gA3WtTClyvwjHpmSzlqBas1xeDU-UfOsPBD0nErqZ7Q2klOm3mOetAbLDQW7Qua8c2Z9WlGfwWqfs3a0earuMMb8JM2calGRmg/s320/030485_36.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5340939097063698322" border="0" /></a><br /><br /><a href="http://stewarthomesociety.org/luv/sweetback.htm"><span style="font-style: italic;">Sweet Sweetback’s Baadasssss Song</span></a> is worth checking out, both for entertainment value and the historical interest - but you might want to add some drink or smoke to the mix to take you through the slower parts.Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-5467777150558008532009-05-08T05:58:00.000-07:002009-05-08T05:59:48.543-07:00I found the Matrix, and it's in Texas<a href="http://maps.google.es/maps?f=d&source=s_d&sll=44.621754,-95.229492&sspn=13.386161,28.125&ie=UTF8&t=h&layer=c&cbll=47.457581,-99.628829&cbp=12,358.93967959624683,,0,12.817807879354906&ll=47.457489,-99.62883&spn=0,359.956226&z=15">http://maps.google.es/maps?f=d&source=s_d&sll=44.621754,-95.229492&sspn=13.386161,28.125&ie=UTF8&t=h&layer=c&cbll=47.457581,-99.628829&cbp=12,358.93967959624683,,0,12.817807879354906&ll=47.457489,-99.62883&spn=0,359.956226&z=15</a>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-18913166217132554102009-05-03T12:57:00.000-07:002009-05-03T14:05:23.371-07:00Última Parada 174In <a href="http://www.imdb.com/title/tt1280567/"><span style="font-style: italic;">Última Parada 174</span></a> Brazilian veteran director Bruno Baretto tackles the explosive tale of homeless <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sandro_Rosa_do_Nascimento">Sandro</a> who one day will take a bus full of people hostage in central Rio de Janeiro, a theme already explored in José Padilha's brilliant documentary <a style="font-style: italic;" href="http://www.imdb.com/title/tt0340468/">Ônibus 174</a>.<br /><br />While far from as thrilling and orignal as recent Brazilian masterpieces <span style="font-style: italic;">City Of God</span> or Padilha's <span style="font-style: italic;">Tropa de Elite</span>, it's a well executed project and has some great scenes, including a very tense opening (and <a href="http://www.youtube.com/watch?v=2zfRRlr44Wo">the actor that portrays Sandro looks like a young Will Smith, which is a bonus</a>).<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjHwKqd7kZ7AGgREOnZ8L4pxxD-mXcfvrhImTnETaqAyVOeXDb7ZvMoq8pe0wIZi0Bnb0JOciPP7zgzQrt6ApilZ72HtE4UGLzlZwSU-3HPZ9AlHw510W9V-3FNson7RiwY31-BA/s1600-h/ultima-parada-2-1741.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 215px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjHwKqd7kZ7AGgREOnZ8L4pxxD-mXcfvrhImTnETaqAyVOeXDb7ZvMoq8pe0wIZi0Bnb0JOciPP7zgzQrt6ApilZ72HtE4UGLzlZwSU-3HPZ9AlHw510W9V-3FNson7RiwY31-BA/s320/ultima-parada-2-1741.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5331705339211693394" border="0" /></a><br /><span style="font-style: italic;font-size:78%;" ><span style="font-family: arial;">(Fresh Prince in Rio de Janeiro.)</span></span><br /><br />You get a much clearer view of the social situation for the very poor in Padilha's documentary, but retelling the story here, in a more easily acessed format, focusing more on a traditional, character-driven structure, also fills a purpose. <a href="http://www.amnesty.org/en/library/asset/AMR19/011/1997/en/10dde583-ea6f-11dd-a38b-354637a2eef8/amr190111997en.html">The story deserves retelling, not just the story about Sandro's path through poverty </a><a href="http://www.amnesty.org/en/library/asset/AMR19/011/1997/en/10dde583-ea6f-11dd-a38b-354637a2eef8/amr190111997en.html">and crime </a><a href="http://www.amnesty.org/en/library/asset/AMR19/011/1997/en/10dde583-ea6f-11dd-a38b-354637a2eef8/amr190111997en.html">and prison and cocaine to a violent but strangely communicative death, but the story about police that kills street kids like their were cock roaches (and the middle class that applauds them for doing so, the interviews with random people in the street about the Candelaria incident being the most shocking part in Padilha's documentary).</a><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8ZQSgbQ4zLjG1RpganGq8Zdj5eAAbKKowMTn2jbp0LoVInbVgn5a0ArJWOwllQ8QOGOC0pb21AMggJsIrxD1WyiwCM9WUX9MnGCmzi8UH171XMLtSxPWwRtBdO40PdHJcs1hPlw/s1600-h/vlcsnap00002ty4.png"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 177px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8ZQSgbQ4zLjG1RpganGq8Zdj5eAAbKKowMTn2jbp0LoVInbVgn5a0ArJWOwllQ8QOGOC0pb21AMggJsIrxD1WyiwCM9WUX9MnGCmzi8UH171XMLtSxPWwRtBdO40PdHJcs1hPlw/s320/vlcsnap00002ty4.png" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5331705343124958962" border="0" /></a>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-31722497938175659172009-04-29T14:46:00.000-07:002009-05-03T14:13:51.002-07:00Metropia (animerad film)<a href="http://svtplay.se/v/1375635/metropia_en_svensk_animerad_langfilm">Det här ser ganska intressant ut</a>.<br /><br />Kanske är det, som det görs i intervjun ovan, på något sätt relevant att tala om Walt Disney i det här sammanhanget.<br /><br />Kanske är det här en bekräftelse på det som man misstänkte vid slutet på <a href="http://runkbaset.blogspot.com/2007_06_01_archive.html"><span style="font-style: italic;">A Scanner Darkly</span></a>: att det faktiskt görs <a href="http://runkbaset.blogspot.com/2007_05_01_archive.html">betydande animerad film</a> utanför Japan igen.Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-49946394877532787012009-04-27T11:14:00.000-07:002009-04-27T11:22:02.439-07:00Högdalen Business School<a href="http://www.hogdalen.biz/">Uppdaterat för första gången på två år.</a> <span style="font-style: italic;">We're talking Internet light years, baby</span>.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsJOixzJyekxepJEMMTiZJFp13XTotq8i4q-axwc1qVpnPUaF8ZIfRRLIK7flK7bxUQPm6LFMsY4T3Zhk8PQzG5iInS69RyP57FaJ4VXFn_pZKDIFcySjRnPZb4t0K5BHwzoPDOg/s1600-h/wall_1.gif"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsJOixzJyekxepJEMMTiZJFp13XTotq8i4q-axwc1qVpnPUaF8ZIfRRLIK7flK7bxUQPm6LFMsY4T3Zhk8PQzG5iInS69RyP57FaJ4VXFn_pZKDIFcySjRnPZb4t0K5BHwzoPDOg/s320/wall_1.gif" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5329437961741767330" border="0" /></a><br /><br />Läs nu allt som går att läsa på den sidan (om du inte redan gjort det).Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-70474626309672567332009-04-20T06:11:00.000-07:002009-04-27T09:45:18.705-07:00Renzo Aneröds Vildsvinet och den svenska romanenLäste ut Renzo Aneröds <a href="http://www.tidningenkulturen.se/content/view/3614/35/"><span style="font-style: italic;">Vildsvinet</span></a> i morse, och har sett till att beställa hans första roman, <span style="font-style: italic;">Löftet</span> - "som framförallt handlar om en grupp människor från arbetarklassen som föddes tidigt sjuttiotal och deras väg in i vuxenlivet. Här var den framväxande outlawkulturen inom mc-världen satt i fokus."<br /><br />När läste du senast en nyskriven svensk roman? För elva år sedan läste jag Teratologens <span style="font-style: italic;">Förensligandet</span>, och sen dess: ingenting. Den svenska romankonsten är i dvala. Ingen drömmer om att skriva <span>den stora romanen</span> längre, man föredrar att snickra ihop disco-hits, dokumentärfilmer, dataspel, designerdroger.<br /><br />Men den svenska romanen har inte dött ännu.<span style="font-style: italic;"> </span><span style="font-style: italic;">Vildsvinet</span>, som jag hittade billigt begagnat, handlar om gangsters och talibaner i Göteborgs förorter, och i bakgrunden hittar vi Backa-branden, flykten från krigets Irak, MC-gäng, förtryckta muslimska kvinnor. Boken har många förtjänster, främst som ett fullkomligt nödvändigt, verklighetsnärmande och uppfriskande icke-liberalt inlägg i integrationsdebatten. Renzo Aneröd letar sig långt nog bortom PK-samhällets papperskulisser att det ska kännas naturligt att jämföra honom med ex. Jim Goad (med skillnaden att Renzo riktar sitt hat mot en tiondel av mänskligheten, för Jim Goad ligger samma siffra närmare 95 hundradelar). Båda levererar dock det vi behöver mest av allt: intelligenta, erfarenhetsprövade och odogmatiska arbetarklassperspektiv.<br /><br /><a href="http://stefanlindborg.blogspot.com/2007/02/renzo-anerd-och-klassamhllet.html">En blog skriver följande om Aneröds första bok</a>: "Boken innehåller en hel del obehagliga stycken, som får en att må fysiskt illa. I början känns det lite ovant, vilket säkert inte beror på att händelserna är överdramatiserade utan snarare på att Aneröd beskriver ett Sverige som de flesta författare blundar för." Det stämmer. Ibland är det alltför mycket, för jävla överdrivet hemskt, men tyvärr ser verkligheten ut så. (Även om någon annan författare skulle <span style="font-style: italic;">öppna ögonen</span> för det nuvarande sociala så behöver man veta vad man snackar om för att träffsäkert kunna beskriva situationer och karaktärer. Och vi vet redan: "<a href="http://runkbaset.blogspot.com/2009/04/ointresse-och-tomhet.html">Författare nuförtiden kan inte skriva romaner som inte är självbiografiskt dravel.</a>")<br /><br /><span style="font-style: italic;">Vildsvinet</span> är omöjlig att lägga ner, en sorts social thriller man läser på en dag. Karaktärerna och händelserna kommer en väldigt nära, och det är såklart kul när man känner igen miljöer där man bott och arbetat. De sista partierna löper däremot förbi väl fort. I upplösningen kunde han gärna ha fyllt ut konturerna, och även andra ställen kunna berättandet mejslats ut till större effekt. Men det här är inget för den kompositionstekniske konnässören. <span style="font-style: italic;">Vildsvinet</span> är en bok som drivs av en stark inre, social angelägenhet, dess största styrka ligger i själva berättelserna. Som uppbygglig och belysande litteratur är den exemplarisk, då den dels synliggör existenser och sociala mekanismer de flesta vet litet om, samtidigt som de som är hemma i dessa miljöer och tankesätt dras in i ett större samhälleligt och mänskligt sammanhang under läsningen. Lyckligtvis lämnas slutet öppet, vilket definierar formen och avgör vilket sorts bok vi har att göra med (det handlar alltså varken om proggigt predikande eller ett Hollywood-inspirerat sirapsbad). Form i den meningen betyder mer än raffinerade meningskonstruktioner och idiosynkratiska karaktärsteckningar.<br /><br />Den blodfattiga svenska romanen ligger fortfarande i koma, men <span style="font-style: italic;">Vildsvinet</span> utgör en livsnödvändig intravenös injektion. Det stora saltet söker ständigt nya sätt att förmedla sina berättelser, och nu har Renzo Aneröd - förutom av tidstypsika företeelser som hårdrock, punk och outlaw-kultur även inspirerad av <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Frideg%C3%A5rd">Jan Fridgegård</a> - stigit fram som en ny sorts proletärförfattare.Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-52509923493164306632009-04-12T05:18:00.000-07:002009-04-27T10:04:30.172-07:00César Vallejo - Uppfylld av världenArtur Lundkvist skriver i inledningen till samlingen <span style="font-style: italic;">Uppfylld av världen</span> om det säregna sätt som Vallejo satte samman sina dikter på... och det är värt att uppmärksamma. Men väldigt betydelsefullt när man läser första hälften av boken, något som för all del är värt att komma ihåg, är hur tyngd hans tidiga poesi är av traditionen, eller mer än av traditionen: dåvarande litterära trender.<br /><br />(Han skrev inga genialiska ungdomsdikter, raderna struttar runt och tror dom är nåt, försöker vara speciella, gör sig till. Läsaren får inte ut mycket av det, men kritikern kan säkert känna sig smart. Det är just denna tillgjordhet - denna "kallaste avsiktlighet" - som sticker i ögonen, som är så outhärdlig. Vad som upplevs som långtråkigt i Vallejos poesi är troligen tidstypiskt. Kanske var det på något sätt litteraturhistoriskt kriminellt att skriva klart och kort då? Finast av allt var uppenbarligen att gå i cirklar runt raderna och vifta med armarna och låtsassvettas, som om man sökte plocka ner de exakt rätta orden från själva atmosfärens elektriska urladdningar. Den automatiska skriften, i vars spår så mycket smörja skrivits, spökar igen. Detta gäller Vallejo såväl som Neruda, Lorca, och alla andra uppstyltade modernistpoeter som jag har glömt namnet på. Det handlar om en brist på det som är grunden för nyskapande inom vilket fält som helst: inre nödvändighet och självklarhet, det desperata tillvägagångssätt som räddade Majakovskij, Diktionius och den sene Vallejo från att drunkna i sin egen generations sterila strömningar.)<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQJD0kbCVDk8f6U-oFSrf30sKeD5UQPWdiNg_A9HJ8h7c3Ek5Nfj7IrjyXD5XPmob9EXgwXfk6GHFzqaaXO37A2t1owtNoqIWKEAlRYS6uMgJaUOJk81lVeOAnuv5jmoZV69xBhg/s1600-h/Cesar_vallejo.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 238px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQJD0kbCVDk8f6U-oFSrf30sKeD5UQPWdiNg_A9HJ8h7c3Ek5Nfj7IrjyXD5XPmob9EXgwXfk6GHFzqaaXO37A2t1owtNoqIWKEAlRYS6uMgJaUOJk81lVeOAnuv5jmoZV69xBhg/s320/Cesar_vallejo.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5323829702071366498" border="0" /></a><br /><br /><br />Vallejo föddes 1892 i Santiago de Chuco, en liten nordperuansk stad, och dog i Paris 1938. 1918 gavs hans första diktsamling, <span style="font-style: italic;">Los Heraldos Negros,</span> ut. Två år senare sätts han i fängelse, "<a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/C%C3%A9sar_Vallejo">anklagad för inblandning i politiska oroligheter</a>". 1922 kom <span style="font-style: italic;">Trilce</span>, och även fall Lundkvist påstår att litet skiljer dessa två första samlingarna från den poesi han skrev åren före han dog, förutom "sin ännu mer stegrade förtvivlan och svartsyn, sin ännu hänsynslösare direkthet och skärpa i motsättningarna, den förbittrade dialektiken", så är det gott att ännu tydligare understryka de sexton år av landsflykt, tillfälligt journalist- och lärararbete, politisk förföljelse, tuberkulos och ytterligare fattigdom som skiljer dom åt i ton och i ämne.<br /><br /><span class="mw-headline"><span style="font-style: italic;">España, aparta de mí este cáliz</span> (1937) och den </span>postumt utgivna <span style="font-style: italic;">Mänskliga dikter</span> (1939) är anledningen till att man idag läser Vallejo, dom förutan vore han säkerligen ganska bortglömd. Här träder den tätaste, mest hjärtskärande poesi man överhuvudtaget kan läsa efter ett tag fram från de vita sidornas trycksvärta.<span style="font-style: italic;"><br /><br /></span><span class="mw-headline">Den första diktsamlingen, som skrevs </span>under intryck från spanska inbördeskriget, skär djupast. Han berättar om den dödade kamraten - "de har dödat honom, tvingat honom att dö" - <span style="font-style: italic;">Pedro Rojas</span>.<br /><blockquote><span style="font-family:arial;">"Visiterande honom som död överraskade de</span><br /><span style="font-family:arial;">i hans kropp en större kropp, lämpad</span><br /><span style="font-family:arial;">för världens själ,</span><br /><span style="font-family:arial;">och i hans rock en död sked."</span></blockquote><span><br />Ur <span style="font-style: italic;">Spansk bild av döden</span>:<br /><blockquote style="font-family: arial;">"Ropa på den! Man måste följa den<br />ända till foten av fiendens pansarvagnar,<br />för döden är ett väsen skapat av kraft,<br />vars början och slut jag bär inpräglade<br />i mina illusioners huvud,<br />trots att den är utsatt för samma vanliga fara<br />som du känner till<br />och trots att den låtsas inte känna igen mig."<br /></blockquote></span><br /><span>Ur <span style="font-style: italic;">Fältslag</span>:<br /><blockquote style="font-family: arial;">"I Madrid, Bilbao, Santandér,<br />bombades kyrkogårdarna,<br />och de odödliga döda<br />med vaksamma ben och eviga skuldror i sina gravar,<br />de odödliga döda, när de kände, hörde, såg<br />hur lågt det onda sjunkit, och hur döda<br /> de vilda mördarbanden blivit,"</blockquote><br /><br /></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsWve-XyhL5hWgzhUCFYYoGA4GO78PZeXRBT19CSCTAXHNSttOhHV-_ckVSgfwn7yx-dMdlugSOwsvSlYAbpgJm4UvocOhonnUGw4EeZSkkQQsge-Jku7qYyI1hpEvcCq1cuBYFA/s1600-h/Cesar_vallejo_1929_RestauradabyJohnManuel.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 227px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsWve-XyhL5hWgzhUCFYYoGA4GO78PZeXRBT19CSCTAXHNSttOhHV-_ckVSgfwn7yx-dMdlugSOwsvSlYAbpgJm4UvocOhonnUGw4EeZSkkQQsge-Jku7qYyI1hpEvcCq1cuBYFA/s320/Cesar_vallejo_1929_RestauradabyJohnManuel.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5323829709523537890" border="0" /></a><br /><br /><span style="font-style: italic;"><br />Idag tycker jag mycket mindre om livet...</span> från <span style="font-style: italic;">Mänskliga dikter</span> är potentiellt fantastisk, skiktad med starka, orginella bilder, men även med överflödiga upprepningar och utropstecken som bromsar upp diktens tyngd! <span style="font-style: italic;">De nio odjuren</span> är mer uppstramad, och starkare.<br /><blockquote style="font-family: arial;">"Och olyckligtvis<br />växer lidandet i världen för varje sekund,<br />växer trettio minuter i sekunden, steg för steg,<br />och lidandets natur är fördubblat lidande<br />och martyriets villkor, köttätande, glupskt,<br />är lidande, fördubblat lidande<br />och det renaste gräsets uppgift är<br />fördubblat lidande<br />och livets goda innebär fördubblat lidande."</blockquote><br />Sedan <span style="font-style: italic;">Vreden</span>, på något sätt både mer konkret och abstrakt, men eldigare, taggigare.<br /><blockquote style="font-family: arial;">"Vreden som bryter ner det goda till tvivel,<br />tvivlet till tre likadana bågar<br />och bågen sedan till oväntade gravar;<br />den fattiges vrede<br />har ett stål mot två dolkar."<br /></blockquote><br />Framme i full frihet, i prosapoetisk form, är han som klarast och starkast, som i den bitvis iskalla <span style="font-style: italic;">Det finns en invalid...</span>, den sorgsna <span style="font-style: italic;">Timmarnas våldsamhet</span>, eller <span style="font-style: italic;">Upptäckten av livet</span>.<br /><span style="font-family:arial;"></span><blockquote><span style="font-family:arial;">"Aldrig förrän nu har det funnits liv. Aldrig förrän nu har folk gått förbi. Aldrig förrän nu har det funnits hus och gator, luft och horisont. Om min vän Peyriet komme just nu skulle jag säga honom att jag inte känner honom och att vi måste börja på nytt. När, i själva verket, har jag lärt känna min vän Peyriet? I dag skulle bli första gången som vi lär känna varandra. Jag skulle säga honom att han skulle gå och återkomma och se på mig som om han inte kände mig, det vill säga för första gången."<br /><br />"Hur kort tid jag har levt! Min födelse är så nära att det inte finns någon måttstock för att räkna ut min ålder. Jag är ju just född! Jag har ännu inte levt! Mina herrar, jag är så liten att dagen knappt får rum i mig."</span></blockquote><br /><br />***<br /><br /><a style="font-style: italic;" href="http://fragmentapraemoderna.wordpress.com/">fragmenta, etc.</a><span style="font-style: italic;"> har lagt upp </span><a style="font-style: italic;" href="http://fragmentapraemoderna.wordpress.com/2008/11/11/cesar-vallejo-massan/">den här dikten av César Vallejo</a><span style="font-style: italic;">.</span>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-7598040800643956092009-04-08T10:39:00.000-07:002009-04-27T09:58:32.816-07:00Ekboms Bildstorm och Fahlströms SeriekalasStyrkan i Torsten Ekboms <span style="font-style: italic;">Bildstorm</span> träder fram främst i ämnesvalen -bl a ges en hel del utrymme åt den i historieskrivningen annars så nedtonade musiken och arkitekturen. Istället för att älta de största stjärnorna, Picasso, Breton, Dali, Miro, Lorca, Majakovskij, osv. kastas ljus på namn som man inte allra först tänker på i anknytning till uppslagsordet <span style="font-style: italic;">Modernism</span>: Satie, de Chirico, Roussel, Schönberg, Egon Schiele, Alvar Aalto, och helt oväntade amerikaner som Burroughs och Georg Herriman (skaparen av Krazy Kat, seriekonstens kanske främsta verk).<br /><br />Det är inte enbart idolporträtt som tecknas. Cage får sitt för några av sina uppenbara fånigheter. Vi får veta att Le Corbusier förutom en elitistisk, stadslivshatande stadsplanerare även var en Mussolini-slickande femtekolonnare. Frank Lloyd Wright målas upp som en annan briljant arkitekt och utopiskt reaktionär stadsplanerare. Värdefullt i det här sammanhanget är Ekboms breda kunnande, att han kan göra de rätta kopplingarna och ge oss balanserade analyser och värdeomdömen. Som exempelvis i anknytning till den amerikanske landskapskonstnären Robert Smithson:<br /><blockquote face="arial"><span style="font-family: arial;">"Robert Smithson sympatiserade nog snarare med de okända stenåldersarkitekter som byggde den väldiga kullen Silbury Hill i Wiltshire, de megalitiska stensättningarna, jordkonstens sanna föregångare. Konstnären som mytskapare är kanske den roll som återstår när de sista krystade postmodernisterna bleknar bort på tomhetens museum."</span><br /></blockquote>Författaren betonar flera gånger den sociala situationens betydelse för kulturlivet och konstens uttryck, och speciellt intressant är belysandet av nya estetiska landvinningar ut teknologihistorisk synvinkel.<br /><blockquote style="font-family: arial;">"Revolutionens färgsprakande, brusande stormvåg vällde fram genom de moderna storstäderna. En ström av revolutionerande uppfinningar bröt fram decennierna kring sekelskiftet: telefonen, atlantiska telegrafkablar, trådlös telegrafi, radion, fonografen, röntgenbilden, filmen, rotationspressen, automobilen, flygplanet.<br /><br />Stephen Kern visar i en uppslagsrik idéhistorisk studie, "The Culture of Time and Space 1880-1918" (1983), hur alla dessa uppfinningar och tekniska genombrott skapade en ny upplevelse av tid och rum. Den linjära tiden och det enhetliga rummet bröts sönder i fragment av filmmontaget och de nya kommunikationerna. Det var teknikens omvälvning av tiden och rummet som speglades i kubism och simultanism.<br /><br />Vilken chock måste det inte ha varit för den första biopubliken som i Georges Méliès filmer upptäckte att det går att köra tiden baklänges: en simhoppare dyker upp ur vattnet och landar elegant på trampolinen! Modernismen är samtida med sådana upplevelser. "Idéer om tid, rörelse, hastighet låg i luften", som Marcel Duchamp säger i samtalen med Pierre Cabanne.<br /><br />Den kanadensiska konsthistorikern Marta Braun skriver i en fascinerande studie, <span style="font-style: italic;">Picturing Time</span> (1992), om de uppfinnare och fotografer som på 1870-talet löste det tekniska problemet att fotografera tid och rörelse: fåglarnas flykt, insektsvingarnas rörelser, fäktare och boxare, galopperande hästar. Mest kända har amerikanen Eadweard Muybridges foton av människor i rörelse blivit, men det var fransmannen Étienne-Jules Marey som fulländade tekniken med sin "fusil photographique" 1882, fotogeväret som tog 12 bilder i sekunden, och kronofotografiet - rörelsen fångad i alla sina detaljer på en enda bild i ett flimmer av överlappande gestalter.<br /><br />Dessa bilder studerades nogsamt av avantgardet. Marcel Duchamps genombrottsmålning fran 1912, <span style="font-style: italic;">Nu descendant un escalier</span>, är en ganska trogen replik av Mareys kronofotografier: 'I en av Mareys böcker såg jag hur han tecknade fäktare och galopperande hästar med ett system av punkter som avbildade de olika rörelserna. Det var sa jag fick idén till <span style="font-style: italic;">Naken går nedför en trappa</span>.'<br /><br />Även futuristerna byggde sina rörelsestudier på Mareys foton, exempelvis Giacomo Ballas studie av <span style="font-style: italic;">Flicka som springer på en balkong</span> från 1912. Ben och kropp reducerade till ett sönderbrutet staket av spjälor och räta vinklar snubblande över varandra.<br /><br />Mareys kronofotografier var, som Marta Braun skriver, de första bilderna sedan renässansen som bröt med centralperspektivet. Ögat fick ställa om sig till ett nytt och komplicerat seende: en bild där de perspektiviska flyktpunkterna gled undan i ett rörligt kontinuum, där olika tidpunkter komprimerades simultant i en serie bilder. Det var en verklig revolution av bildtänkandet som snart skulle fullföljas i kubism och futurism."</blockquote>Öyvind Fahlströms surrealistiska diktsamlingar och romaner, den abstrakta expressionismen, och även hans konkreta poesi upplevs idag som småtråkig. De sammansatta, abstrakta men samtidigt idéladdade världskaparmålningarna som tar sin början med <span style="font-style: italic;">Opera</span> (1953-55) - hans första riktigt intressanta målning, en som tar sin radikalt annorlunda form från Fahlströms inköp av den i Sverige nyligen introducerade filtpennan (som också bidrog kraftigt till grafittins breddning) - är behållningen; nyskapande och <span style="font-style: italic;">mind-blowing</span> än idag.<br /><br />Fahlström älskade serier och använde dem i sina målningar. Vid samma tid odlade Lasse O'Månnson på tidningen MAD en sorts humor som osökt för tankarna till Kafka, Beckett, Ionesco (och som var direkt influerade av dem). Den sjuka humorn och den radikala konsten var två tendenser i tiden, men som levde i skilda världar. Därför känns det skönt när man ser dessa två världar - fint och fult, hög- och lågkultur, målning och serier - blandas samman, inte på Lichtensteins eller Keith Harings lufttunna, blodfattiga nivå, men på ett självklart och kärleksfullt sätt. De verk som Fahlström och några i hans närhet har lämnat efter sig från den här perioden äger samma hjärnsvallande, formsäkra skaparglädje som de tecknarmästarna på <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Mad_%28magazine%29">MAD</a> representerade.<br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixSOBrwjBLngrOiRJmbBSXkjz7sfK2IKxjB8tVSemZGc3u7q4cqBQUoLMH5ugNCvu_fwd-B6_1knBTD83Fw_UKkwDhtoiOy5T6GKwDr_9OXPMu-rf-pQ7Z8eG4-j12UqeAs5tKHw/s1600-h/kalas_mad_1.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 255px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixSOBrwjBLngrOiRJmbBSXkjz7sfK2IKxjB8tVSemZGc3u7q4cqBQUoLMH5ugNCvu_fwd-B6_1knBTD83Fw_UKkwDhtoiOy5T6GKwDr_9OXPMu-rf-pQ7Z8eG4-j12UqeAs5tKHw/s320/kalas_mad_1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5323336493436066114" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;"><br /></span></span><span style="font-style: italic;">Kalas på MAD</span> (58-59), med sin rundade, rytmiska kantighet, påminner i sin detaljrikedom, i sin blandnings- och plagiatvilja och i sin virtuositet om en modern grafittimålning.<br /><br />Flera av Fahlströms senare målningar är infuerade av olika sorters av spel, med utskärda figurer, en låst föränderlighet (med flyttbara magnettecken, antagligen inspirerade av <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Yaacov_Agam">Yaacov Agam</a>s transformabla målningar), egna regelsystem och symbolvärldar. De förebådar senare tids datorspelestetik inom konst och film (exempelvis <a href="http://www.beigerecords.com/cory/">Cory Arcangels</a> och <a href="http://map.jodi.org/">Jodis</a> återanvändande av <a style="font-style: italic;" href="http://beigerecords.com/cory/">Super Mario</a> och <span style="font-style: italic;">Wolfentstein 3D,</span> <span style="font-style: italic;">Matrix</span>-trilogins och <a style="font-style: italic;" href="http://www.imdb.com/title/tt0363589/board/nest/134814485">Elephant</a>s shoot 'em up-estetik, <a href="http://thepiratebay.org/search/%22the+sims%22"><span style="font-style: italic;">The Sims</span></a>-husen i <span style="font-style: italic;">A Scanner Darkly</span>).<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu6TjKQXufBxliCUk7wbbWRqDBahIpwB5XHHqVMnU-Fvx4g6ZfWApjucDNELSkUPLbjy7nLvg4CvQTM5jP8uLg38zFwIiF6lZWyZNerbbPUitAUphfC0XZ_a88n2E59RqgBgbISw/s1600-h/fahlstr_CIA_Monopoly_71.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 230px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu6TjKQXufBxliCUk7wbbWRqDBahIpwB5XHHqVMnU-Fvx4g6ZfWApjucDNELSkUPLbjy7nLvg4CvQTM5jP8uLg38zFwIiF6lZWyZNerbbPUitAUphfC0XZ_a88n2E59RqgBgbISw/s320/fahlstr_CIA_Monopoly_71.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5323336190285384978" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;"><br />(Öyvind Fahlström, C.I.A. Monopoly, 1971)</span></span><br /><br />Filtpennan, serietidningar, massproducerade sällskapsspel, alla populärkulturella fenomen som genljöd i Fahlströms målande. För hans abstrakta <span style="font-style: italic;">Ade-Ledic-Nander II</span> (målningen som Joakim Pirinen hittade <span style="font-style: italic;">Socker-Conny</span> i) var SF den stora inspirationen. Han snöade in på sitt världskapande till den grad att han kompletterade målningen med en 30-sidig kombinerad skapelseberättelse-personregister.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq-C8JxDallGMhFg7Rgz2aZilEfBV17g0gtLicQQsLcS_9tGcBrwuO66nvBenC02vJoIEBpSPKKzFtg2Pe1aL8Ax0cFHDIeMxCYH22hbgcTy5S7QJ7lltw7Xzr2qjW7ozElLLnlQ/s1600-h/fahlstr_ade-ledic_nander_II-55-57.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 292px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq-C8JxDallGMhFg7Rgz2aZilEfBV17g0gtLicQQsLcS_9tGcBrwuO66nvBenC02vJoIEBpSPKKzFtg2Pe1aL8Ax0cFHDIeMxCYH22hbgcTy5S7QJ7lltw7Xzr2qjW7ozElLLnlQ/s320/fahlstr_ade-ledic_nander_II-55-57.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5323334613570667858" border="0" /></a><br /><br /><blockquote style="font-family: arial;" face="arial">"Ur Cages vidöppna estetik hämtade Fahlström något han kallade "livsmaterialet", dvs insikten att ingenting kunde stängas ute från konsten. Jakten på material kunde börja var som helst, den krävde en ständig uppmärksamhet och beredskap. /.../ Om det var något som Fahlström lärde av amerikanerna var det denna förbehållslösa öppenhet och mottaglighet." (s. 214 i <span style="font-style: italic;">Bildstorm</span>)</blockquote>Fahlström framstår efter flytten till New York 1961 som intressantare än de amerikaner som inspirerade honom (Cage, Rauschenberg, Oldenburg) -<em></em> kanske för att han var så framgångsrik med att kombinera det europeiska och det amerikanska. I det täta, säregna seriekalaset <span style="font-style: italic;">Sitting... six months later</span> (1962) påminns man om den olycksbådande moderniteten i Ernsts, Duchamps och Picabias målningar under Dadas storhetstid, vetenskaplighetens och krigsspelens löfte om katastrof, elektricitetens våldsamhet och likgiltighet, samtidigt som målningen har "den typiska bjärta seriekoloriten, mycket djupare och kraftigare än den dämpade pastellkoloriten från <span style="font-style: italic;">Ade-Ledic-Nander II</span><span>".</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0ySQGWeMEJykJvWthY0iGQvolj2HvNrsaEgIUKSWVMjKQyj4-yyrAg48QK-GLtiqWmCpVfP97FMjdeEtSBVTSdtWO3L0FqfUJJniVFHf7Txoo0iYbArmMpDunQj-4A6GrCvt0fg/s1600-h/siting6month.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 154px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0ySQGWeMEJykJvWthY0iGQvolj2HvNrsaEgIUKSWVMjKQyj4-yyrAg48QK-GLtiqWmCpVfP97FMjdeEtSBVTSdtWO3L0FqfUJJniVFHf7Txoo0iYbArmMpDunQj-4A6GrCvt0fg/s320/siting6month.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5323342007287540994" border="0" /></a><br /><br /><br />Även filosofins historia och tänkandets betydelse för konsten lyfts fram av Ekbom. Satie, som var långt framme på många kanter, nämns som "den förste tonsättaren som drog konsekvenserna av sitt tvivel på den konstnärliga Sanningen. De andra försökte ersätta det förlorade med nya sanningar och dogmer. Satie skruvar ner anspråken och demonterar musiken i delsanningar, skärvor, fragment. Kabarémusik, slagdängor, valser, atonala ackordstudier, stränga Bachfugor och koraler. Musik som står alldeles stilla, musik som dansar i ragtimerytmer, barockparodier, sakral musik, hädisk musik, avantgardistisk, nyklassisk..." (s. 52).<br /><br />Detta utmärkta exempel på högmodernism är också en encyklopedisk definition på postmodernism: blandandet av högt och lågt, den enda berättelsens (Sanningens) död. Sådana exempel gör Ekboms bok intressant. För den som endast är flyktigt bekant med modernismens historieskrivning borde stora delar av <span style="font-style: italic;">Bildstorm</span> vara fantastisk läsning.Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-85776573909109277432009-04-08T03:06:00.000-07:002009-04-09T08:18:21.578-07:00Himlens blå, vårenOm våren blir man lätt sugen på <a href="http://vertigo.se/index.php?id=22&BOOK=12"><span style="font-style: italic;">Ögats historia</span></a>. Det ligger en passande öppenhet i den boken, en soldyrkan som ser gatan som ett sår, ett sexuellt spänningsfält och äventyr (även vissa av Anne-Marie Berglunds noveller är sådana).<br /><br />Kanske är inte <span style="font-style: italic;">Himlens blå</span> (som jag just läst klart) inte lika tät och mästerlig, men i vissa bitar når den lika högt. Den säregna dialogen, loggningen av de svindlande tanke- och infallslabyrinterna, är den stora behållningen. Hamsun och Dostojevskij drog konsekvenserna av den realistiska romanen ganska långt, och skildrade med osedvanlig skärpa det ömsom myllrande, ömsom mullrande kaotiskt-kasuella i människans psyke. Bataille kan sägas fortsätta i detta verklighetsnärmande spår, när han så fint balanserat beskriver snusket, avsmaken, besattheterna och heligheten i sitt eget leverne. Precis som i <span style="font-style: italic;">Svält</span> och <span style="font-style: italic;">Mysterier</span> handlar det mycket om poesin och den stegrade livs- och dödskänslan i de absurdistiska infallsförvecklingarnas strömvirvel. Och visst finns det också i denna stegrade livskänsla, i denna strömvirvel, något av den öververklighet som den organiserade surrealismen (<span style="font-style: italic;">läran om </span><span style="font-style: italic;">det</span><span style="font-style: italic;"> över-reella</span>) baserade hela sitt program på.Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-57571704453281386762009-04-07T23:27:00.000-07:002009-04-08T02:16:59.789-07:00"Ointresse och tomhet"<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgskeppX_MJvwfaZ7BXOzZXpca_iD4_xrDMuwDeX-pROuJBQnAp5WEdq63OtMmWVinmvKAD45EivbERKE4NnIRQm9gQPs7mQZBeSiWMQbgihbW1mjAg0DHOFnygmWMpxdS28onBA/s1600-h/kraftwerk.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgskeppX_MJvwfaZ7BXOzZXpca_iD4_xrDMuwDeX-pROuJBQnAp5WEdq63OtMmWVinmvKAD45EivbERKE4NnIRQm9gQPs7mQZBeSiWMQbgihbW1mjAg0DHOFnygmWMpxdS28onBA/s320/kraftwerk.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322231057110766226" border="0" /></a><br /><br /><br /><a href="http://www3.lu.se/info/profinst/2001/9mars/09.html">Torsten Weimarcks</a> meditation kring "En digital teater" (från samlingen <span style="font-style: italic;">Solen smälta ner som snö</span>) är överflödande, affirmativ, hälsosamt associativ, likt en present från en generation (40-talisterna) till en annan (maskinungdomen). Orginalitetsmyten är inte värdefull här, men upptäckarlustan, världskaparvärden, det extatiska pionjärarbetet: glädjen att se ny mark, nya vatten. Inte maskinmartyrer, men upptäcktsresande.<br /><br />Weimarcks och Johannessons storgestade argumenterande, deras färska, trevande världsupptäckarspekulationer är samtidigt intressanta, komiska och beundrandsvärda. Det värdefulla med sådana här tillbakablickar är att man återser det ursprungligen radikala i det nya som växt fram. Att söka något vid rötterna kan i ett ögonblick slunga en långt framåt - att gå tillbaks till "maskinspråksnivå", att "manipulera hårdvaran".<br /><br />Av detta kan vi lära följande:<br /><br />1. Datorkonstnärer nuförtiden kan inte programmera.<br /><br />2. Författare nuförtiden kan inte skriva riktiga romaner (som alltså inte är självbiografiskt dravel).<br /><br />3. Datormusiker nuförtiden kan inte spela instrument eller läsa noter.Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-31692608301881462802009-04-01T17:57:00.000-07:002009-05-28T14:37:10.584-07:00Digitala pionjärer i Den visionära traditionen<span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Fokuset här har för en tid varit något som kan sammanfattas "Den visionära traditionen", det som Aldous Huxleys korta bok </span><a href="http://runkbaset.blogspot.com/2007/01/aldous-huxley-island.html">Heaven and Hell</a><span style="font-style: italic;"> talar om; en gemensam mystisk erfarenhet som delas av alla världsreligioner så väl som vissa mottagliga konstnärer och hantverkare genom tiderna - men också "Den visionära traditionen" så som den manifesterar sig hos samtidiga kulturer sprungna ur artefakter som effektpedalen, videobandet, synthesizern, trummaskinen, hemdatorn, osv.</span><br /><br /><span style="font-style: italic;">I det sammanhanget är det viktigt att betona likheterna mellan insikterna och visdomen i kärnan hos de traditionella världsreligionerna, och de teorier kring konsensusverkligheten som utarbetats av sentida immanenta filosofer och moderna vetenskapsmän.</span><br /><br /><span style="font-style: italic;">Och självklart är det viktigt att lära mer om situationen idag för mytologiskt medvetet historieberättande och visionära konströrelser (i bred mening). Två för oss värdefulla tendenser i populärkulturen: den visionära traditionen - med sin inbyggda strävan till mystisk insikt (en känsla av något större än vad våra sinnen kan förnimma, att kropp och hjärna inte är åtskilda, att tänkandet är större än medvetandet, att allt på något sätt är del av allt, att vi är del av något större och på något sammankopplade, osv) - och gemenskapandet, skapandet av alternativa världar och sociala rum.</span><br /><br /><span style="font-style: italic;">I det sammanhanget är Gary Svensson utmärkta genomgång av tidig svensk datorkonst </span></span><span style="font-size:85%;">Digitala pionjärer<span style="font-style: italic;"> intressant. Nedan följer utdrag från boken tillsammans med några kortare kommentarer.</span></span><br /><span style="font-family:arial;"></span><blockquote><span style="font-family:arial;">(s. 45) "Det som Frank Dietrich (1986) synliggjorde, var att konstformen, med början från 1965, etablerats bland konstnärer och kom att bli nånting annat än ett uppvisande av tekniska landvinningar. Det började mellan åren 1965-1968 bli möjligt att identifiera gruppen <span style="font-style: italic;">datorkonstnärer</span>. Men var det vid universiteten eller vi forskningsavdelningarna på större företag man borde leta för att hitta tidiga svenska pionjärer eller kanske bland radikala konstnärer?"</span> <span style="font-family:arial;"><br /><br />(s. 59) "Av en slump hade en TV-dokumentär om en grupp amerikanska jazz-musiker misslyckats tekniskt och skulle kasseras. Planerna ändrades genom förhandlingar med en producent /.../ materialet blev tillgängligt som underlag för ett kort TV-experiment, där delar av filmmaterialet bearbetades elektroniskt så att bildsekvenserna med jazz-musikerna gradvis upplöstes i svävande rytmiska föränderliga rörelser, synkront i takt med musiken."<br /><br />(s. 76) "När jag i början av 60-talet först kom i kontakt med datorproducerad musik - framför allt Xenakis musik och möjlighet att närmare studera den - uppstod en våldsamt stegrad framstegsoptimism inom mig. Datorn verkade inte ha några begränsningar och i framtiden skulle den ge konstnörerna svindlande möjligheter att uttrycka sig och i grunden förändra konsten." </span> <span style="font-family:arial;">(Lars-Gunnar Bodin)</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">(s. 79) "Datoranvändningen förändrades alltså från en avpersonifieringsmetod till en metodik för multimediala framställningar".</span> </blockquote><span style="font-size:85%;">Lars-Gunnar Bodin rörde sig alltså bort från konkretisternas estetik (här främst användandet av slumpen eller talserier för estetisk verksamhet) till datorestetiken. Detta var en ingång till datorkonsten bland många andra.</span><br /><span style="font-family:arial;"><blockquote>(s. 81) "Själva kompositionen var enligt Bodin det viktiga medan resultatet av denna, det vill säga "den fysiska bilden" lätt går att återskapa ifall det skulle bli nödvändigt. Kompositionerna var, i likhet med musikaliska kompositioner, nedskrivna och origianalen är bevarande. De fysiska bilderna blir enligt detta betraktelsesätt olika former av framföranden - ett förhållande till bildkonst som var radikalt i Sverige i början av 1960-talet."</blockquote></span><span style="font-size:85%;">Denna "utvidging" och "dematerialisering" konstaterades och tydliggjordes bl a i Gene Youngbloods <a style="font-style: italic;" href="http://www.vasulka.org/Kitchen/PDF_ExpandedCinema/ExpandedCinema.html"><span>Expanded Cinema</span></a></span><span style="font-size:85%;"> från 1970.</span><br /><span style="font-family:arial;"></span><blockquote><span style="font-family:arial;">(s. 96) "Nu arbetar jag med generering och visualisering. Inte för att simulera grafiska eller måleriska effekter eller använda mimetiska effekter definierade i andra media. Det är roligare att måla på riktigt än att låtsas göra det! Jag gör bilder som handlar om bilden själv, 'self-similarity'. Inga anekdotiska eller illustrerande bilder. Back to basics; färg och form. Exploring Picture Space." </span><span style="font-family:arial;">(Sture Johannesson, föreläsning 1995)</span> <span style="font-family:arial;"><br /><br /></span><span style="font-family:arial;">(s. 108) "Istället ville man genom projektet belysa utvecklingen av det nya mediet, dess användning, kontroll och etablering: 'det "nya nervsystemet" och televisionen som sådan i alla länder som vår tids största <span style="font-style: italic;">Monument</span>. Inte bara alla dessa Monument alla "kaknästorn" i alla länder talar sitt tydliga språk men också mängden av betraktare.'" </span><span style="font-family:arial;">(Ture Sjölander om <span style="font-style: italic;">Monument</span>-projektet, som förutom en film bl a resulterade i <a href="http://thepiratebay.org/torrent/4605626/Hansson_Karlsson_%285_releases%29">en skiva med musik</a> av <a href="http://brytburken.blogspot.com/2009/04/hansson-karlsson.html">Hansson & Karlsson</a>.)</span><br /><span style="font-family:arial;"><br />(s. 118) "Ann-Charlotte och Sture Johannesson förutspådde en digital revolution, framförallt inom produktion, information samt inom kommunikation. De ställde frågan huruvida mikrostudiotekniken skulle kunna bli framtidens folkkonst. I detta har de redan blivit sannspådda. Studion blev en unik skapelse men tvingades lägga ned 1986, då tekniken redan var föråldrad och helt annan utrustning fanns på marknaden."</span> </blockquote><span style="font-size:85%;">Digitalteatern var långt framme. Redan 1977 hade de nio stycken Apple II som var ihopkopplade i ett nätverk, och de stöddes av Apples Steve Wozniak, dessa revolutionerande maskiners uppfinnare.<br /><br /></span><span style="font-size:85%;">De verkligt värdefulla skaparfälten kom dock inte att utgöras av dylika "produktionsceller", men av mer plattformstypiska hacker-sammanslutningar och demo-grupper. De skatter som denna scen hämtade från sina upptäcktsfärder i kiselriket framstår som långt mer imponerande, estetiskt och konceptuellt, än vad som helst de traditionellt skolade modernisterna tidigare hade tagit fram.<br /><br /></span><span style="font-size:85%;">Till Digitalteaterns pluskonto bör dock läggas ett med demo-scenen gemensamt övervinnande av den konservativa konstsyn som ser datorns uppgift att efterlikna äldre tekniker. De gjorde även något som kom att visa sig vara grundläggande för utforskandet av datorns skapande möjligheter: de betonade leken i utforskandet av maskinerna. Konstkritikern Torsten Weimarck i <a style="font-style: italic;" href="http://runkbaset.blogspot.com/2009/04/ointresse-och-tomhet.html"><span>En digital teater</span></a></span><span style="font-size:85%;"> (från samlingen </span><span style="font-size:85%;">Solen smälta ner som snö</span><span style="font-size:85%;">):</span><br /><blockquote style="font-family:arial;">"Framförallt under 1900-talet har diskrepansen mellan produktivkrafternas utveklingsgrad och deras konstnärliga utnyttjande blivit särskilt frapperande - i förhållande till de existerande resurserna har helt enkelt de konstnärliga teknikerna krympt ihop på ett påfallande sätt. Utbrytningsförsöken tycks mest ha handlat om att förneka teknologins konstnärliga möjligheter, men jämsides finns naturligtvis också konstnärliga strömningar som utnyttjat dem väldigt medvetet. Det är delvis i det sammanhanget som Sture envetet hävdar konstnärens, ja över huvud taget <span style="font-style: italic;">människans</span> oinskränkta rätt till produktivkrafterna. Det är karakteristiskt att han aldrig någonsin tvekat, eller snarare, aldrig någonsin kunnat <span style="font-style: italic;">avhålla</span> sig från att leka, experimentera och fantisera kring de senaste möjligheterna inom elektronik och dator- och videoteknik. Med en lika förbluffande som avväpnande självklarhet har han ständigt hävdat rätten till <span style="font-style: italic;">lust</span> och <span style="font-style: italic;">lek</span> i förhållande till denna gravallvarliga, politiskt ohyggliga och ekonomiskt dyrbara teknik."</blockquote><blockquote style="font-family:arial;">(s. 133) "Datorkonstens utveckling mot en alltmer lättmanövrerad men också mångfacetterad konstform, medförde att delar av de tidiga experimenten föll i glömska. Genom monitorerna förändrades själva gränssnittet. Det som under 1960-talet tagit veckor i anspråk i fråga om programmering kunde efter det att persondatorerna introducerats åstadkommas under bråkdelen av denna tidsrymd. Det är dock ej enbart en förändring av tidsaspekten som kommit att prägla senare datorkonst; det är också märkbart att vissa typer av experimentlusta försvunnit. Konstnärerna var ej längre beroende av samarbete med datatekniker, men likfullt var de beroende av både prågramvarans och hårdvarans möjligheter. Snarare blev det så att avståndet mellan programutvecklare och konstnärer har ökat. Exempelvis i de falldå konstnärer använder datorer tillverkade för en generell marknad med anonyma utvecklare. Det kunde lätt bli så att de tekniska begränsningarna ej längre ifrågasattes."<br /><br />(s. 137) "I och med att avancerad teknik kom att bli en viktig del av den experimentella konsten, ser vi att konstnärsrollen blivit mer komplex. Verken får exempelvis fler upphovsmän, fler konstnärer eller en blandning av konstnärer och tekniker. Detta problem är till viss del samtida med modernismen. Jag vill ändå peka hur komplexiteten har tilltagit. Tydligast blir problemet med upphovsrätten i fråga om TV-experimenten, vilka innefattar alla ovan nämnda ingredienser plus att det också finns fler personer inblandade i produktionsledet: TV-producenter, upphovsmän till musiken, redaktörer etc. I de fall där själva beställningen men också konstnärens roll varit tydlig, som i fallet med Jan W Morthensons <span style="font-style: italic;">Supersonics</span>, har också ovanstående problem minimerats. Vi kan likväl i samtliga fall tydligt se ett utvidgat konstnärsbegrepp som i vissa fall närmar sig ett slags entreprenörskap."</blockquote><span style="font-size:85%;">(</span><span style="font-size:85%;"><a href="http://runkbaset.blogspot.com/2005/09/andy-warhols-filosofi-frn-till-b-och.html">http://runkbaset.blogspot.com/2005/09/andy-warhols-filosofi-frn-till-b-och.html</a>)<br /><br /><br /></span><span style="font-size:85%;">Från och med introduktionen av den första hemdatorn Altair 1975, och succén för Apple II två år senare, kom förutsättningarna för datorkonsten att förändras avsevärt:</span><br /><blockquote style="font-family: arial;">(s. 148) "De mer moderna, användarvänliga datorerna togs tacksamt emot, även om det fortfarande fanns de som intresserade sig för tekniska frågor och datorspråket i sig. Nu uppstod en situation där många konstnärer nöjde sig med de egenskaper som de programmen innefattade, en liknande fråga som musiker ställdes inför i och med användandet av förfabricerade ljud, trots de rika möjligheterna till programmering av unika, mer individuella ljud."<br /><br />(s. 153) "Tendensen är tydlig, de tidigare matematiska uttryckssätten ersattes till stor del av figurativa motivval när monitorerna blev standardutrustning och när rastertekniken utvecklades."<br /><br />(s. 155) "Datorkonsten kom måhända att utvccklas mot en delvis avbildande och narrativ praktik, men den tidiga datorkonsten hade sällan en mimetisk ambition. Istället kan vi följa hur tekniken utnyttjades för att nå snabbare resultat, att utföra beräkningar i en konkretistisk tradition som existerade långt innan datorerna introducerats."<br /><br />(s. 160) "Datorerna kom att medföra visioner om framtida möjligheter för mänskligheten, vilket naturligtvis också kom att intressera konstnärer. Framtagningen av datorer och automatiseringsprinciper för data, var en form av det som Youngblood skulle kalla för "Metadesign", skapandet av en universell struktur eller ett yttre ramverk: 'The only reasonable strategy of instigating a revolution in communication is metadesign - the creation of context rather than content. Telecommunication networks and computer programmes are examples of metadesign. Metadesign creates new social situations, provides access to alternative experience and has taken on the original positions of avant-garde - such as redefining art, developing autonomous reality-communities."<br /><br />(s. 163) "I den sköna nya världen omformades 'The Doors of Perception' till att bli ett 'Windows' mot cyberrymden, varigenom de två 'två kulturerna' samt den inre och den yttre resan tycks ha kommit att förenas."</blockquote><span style="font-size:85%;">Med nätet vändes västerlandet, etc. mot sig självt, i en fram-återgång till en arkaisk, hypermodern, traditionell, visionär, självorganiserande gemenskap, inspirerad av "grekiska nätverk" och "underjordens medeltidsmytologi".</span>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-92120383864688944362009-03-30T04:30:00.000-07:002009-03-30T04:32:53.478-07:00Sveriges RiksInternet!<a href="http://www.riksinternet.se/">http://www.riksinternet.se/</a>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-89548179414738475202009-03-25T12:05:00.000-07:002009-03-25T13:28:11.248-07:00Gomorra - bleak, realistic, depressing<a href="http://www.imdb.com/title/tt0929425/">A wonderfully bleak, realistic, depressing update</a> of the Mafia-movie. Since most well-known gangster flicks are american, it's refreshing to see a contemporary take on the genre coming from the motherland (and it's not dealing with the Sicilian <span style="font-style: italic;">Cosa Nostra</span>, but the Napolitanian <span style="font-style: italic;">Camorra</span> - which explains the title).<br /><br />The almost-documentary, understated storytelling has more in common with the <a href="http://www.imdb.com/title/tt0096563/"><span style="font-style: italic;">Cops</span></a>-inspired excitement of <a href="http://www.imdb.com/name/nm0576987/">Meirelles</a> and <a href="http://www.imdb.com/name/nm0655683/">Padilha</a> than with the well-rehearsed choreography of Scorcese, Coppola, Leone, De Palma, and leaves the movie open, more naked to life, for once letting the personal development (yes, <a href="http://www.imdb.com/title/tt0099685/">voice-overs</a> and first person perspectives can be made to work well <a href="http://www.imdb.com/title/tt0086250/">at times</a>, but <a href="http://www.imdb.com/title/tt0106519/">rarely manages to stay clear</a> <a href="http://www.imdb.com/title/tt0094226/">of the stereotypes</a> that surround the fine art of myth-making) stand back for the social situation. Characters and surroundings, in all their beauty and ugliness, are captured masterfully.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR4_u3yVNiwKWcbmqm2Qv2FTSh6sL8NJjQU-hp94zS9p-nHdtkvgIratagAEkFivAMKrxJzdTur7aGuyYzwgHCEgTMFAO8-mwBXXg71pT-ASmvKl-6TAjtvxr30x693zrexXu-_A/s1600-h/6a00e5523026f5883400e55268c6768834-800wi.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 213px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR4_u3yVNiwKWcbmqm2Qv2FTSh6sL8NJjQU-hp94zS9p-nHdtkvgIratagAEkFivAMKrxJzdTur7aGuyYzwgHCEgTMFAO8-mwBXXg71pT-ASmvKl-6TAjtvxr30x693zrexXu-_A/s320/6a00e5523026f5883400e55268c6768834-800wi.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5317218939668807378" border="0" /></a><br /><br />Originally a book by journalist-in-exile (after several death-threats) <a href="http://www.youtube.com/watch?v=_RXlTnK7afs">Roberto Saviano</a>, the beautifully shot <a href="http://www.imdb.com/title/tt0929425/"><span style="font-style: italic;">Gomorra</span></a> stands together with The Sopranos as recent years most solid addition to the ever intriguing mob mythology of the modern world.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUIs-RWz3KOVsEEcgLPvfv_d7ISmVWwKBm13Zo-Q6zHtqvEVbUwd24jaf5tjQoGVKtnUA6r0tDSz59g3_eoNcLPhlhUOcr1QArqU24X6IJSY1GwH9cSj05llnwpvqnTegLv7pl-g/s1600-h/big_gomorra13.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 213px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUIs-RWz3KOVsEEcgLPvfv_d7ISmVWwKBm13Zo-Q6zHtqvEVbUwd24jaf5tjQoGVKtnUA6r0tDSz59g3_eoNcLPhlhUOcr1QArqU24X6IJSY1GwH9cSj05llnwpvqnTegLv7pl-g/s320/big_gomorra13.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5317218071248452914" border="0" /></a><br /><br /><span style="font-size:78%;"><span style="font-style: italic;">That modern-day-gangster-fatso-in-tracksuit-look didn't even work for Tony Soprano.</span></span>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-39632333935695018632009-03-17T09:10:00.000-07:002009-03-17T09:21:40.487-07:00Här föds den nya rasen.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi13_h6KIKo7j3IYP-aY6OwPzc_202GbShOfS0xhPSSdJMfuiOB2wQ677HEdhNuoq7Udw7J5mW6i-Jl3KTJrn8zrKWWd8qKYApo2dL_CD6EDPoL8k7ktsIViQLnywVittXc08H_kg/s1600-h/Image158.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi13_h6KIKo7j3IYP-aY6OwPzc_202GbShOfS0xhPSSdJMfuiOB2wQ677HEdhNuoq7Udw7J5mW6i-Jl3KTJrn8zrKWWd8qKYApo2dL_CD6EDPoL8k7ktsIViQLnywVittXc08H_kg/s320/Image158.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5314190887734309554" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxj0y0-B-Z9w4IF5JvyLeGZeyO3H37RtwQzSTrHb6_36ZddAHpcARq_XecWa06ri1aqi10wRfq-lP6-f4Jmavc1yhZTv2X_qxVydNuczmZPWk2bEc76h1Xt5UBUPLBFxymBLTzgQ/s1600-h/Image160.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxj0y0-B-Z9w4IF5JvyLeGZeyO3H37RtwQzSTrHb6_36ZddAHpcARq_XecWa06ri1aqi10wRfq-lP6-f4Jmavc1yhZTv2X_qxVydNuczmZPWk2bEc76h1Xt5UBUPLBFxymBLTzgQ/s320/Image160.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5314190887640740994" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbtSSxj35PlSS3PPP1kUSV3SUD_FVEWAdDsUQqd-WgJjGihKCqh8i3nwebETk0nWgoyfpaX9EEuligH3huapAgTpQARsh_uMnx7cVc67Bvz4cFCRI5G_92rl9D0b1T0d5oq8ymXw/s1600-h/Image161.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbtSSxj35PlSS3PPP1kUSV3SUD_FVEWAdDsUQqd-WgJjGihKCqh8i3nwebETk0nWgoyfpaX9EEuligH3huapAgTpQARsh_uMnx7cVc67Bvz4cFCRI5G_92rl9D0b1T0d5oq8ymXw/s320/Image161.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5314190887068927762" border="0" /></a>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-5203886109011880352009-02-23T13:43:00.000-08:002009-02-23T14:34:58.250-08:00Anti-nationalisten Nietzsche<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJjZS3cYHiLWjGvnETTKad6QKgdnWmtlkwfWSCK_11rtCAtFCqvtDy7KJcawW0j6IYNMW16m1TyOEVYBaY5-FgAdz2VPtAKPAl1HQTUfgWM_lcHgac8L394wkGt_rxuKgWjHbwFg/s1600-h/bownriders.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5306123995498368194" style="WIDTH: 198px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJjZS3cYHiLWjGvnETTKad6QKgdnWmtlkwfWSCK_11rtCAtFCqvtDy7KJcawW0j6IYNMW16m1TyOEVYBaY5-FgAdz2VPtAKPAl1HQTUfgWM_lcHgac8L394wkGt_rxuKgWjHbwFg/s320/bownriders.jpg" border="0" /></a><br /><br /><em>David Strauss: bekännaren och skriftställaren</em> tillhör de minst omtalade av Nietzsches skrifter, men har en intressant öppning. Efter <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Fransk-tyska_kriget">Tysklands seger över Frankrike 1871</a> ser författaren mycket klart faran i att tro att segern betyder <em>en den tyska kulturens överlägsenhet.</em> "Denna villfarelse (...) är i stånd att förvandla vår seger till ett fullständigt nederlag: <em>till ett nederlag, ja ett utplånande av den tyska anden till förmån för det 'tyska riket'.</em>"<br /><br />N. gjorde helt rätt när han här skiljde mellan <em>kulturen</em> och <em>militären</em>, och på så sätt varnade för framtida totaliserande, nationalistiska tendenser som kom att smula sönder sunda bildningssträvanden och den tyska anden i stort - "Och vem vet om det då är något bevänt med den återstående tyska kroppen!"Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-54183632679291340842009-02-04T16:33:00.001-08:002009-02-05T13:57:23.649-08:00Martin: king of modern vampire moviesGeorge A. Romero's transplantation of the vampire myth into the grey urban seventies is the definite modern take on the genre, an update done discreetly and gently, with great eye for detail and a strong artistic vision. <span style="font-style: italic;">Lost Boys</span> and Anne Rice aint got shit on this low budget masterpiece right here.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGEk76uTYKkm9TRD-DhxWyt8PRQzU21uUndWsOS5VNsUhcXaVyhpievJcVazvkK7tjvPExQck3LFkWkJIUKlvKUeyPLcXE7HBPKMbz3Rp-4rtu8V2O2Jb9gv0Q-AroK51uZgJP5w/s1600-h/9755_martin.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 249px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGEk76uTYKkm9TRD-DhxWyt8PRQzU21uUndWsOS5VNsUhcXaVyhpievJcVazvkK7tjvPExQck3LFkWkJIUKlvKUeyPLcXE7HBPKMbz3Rp-4rtu8V2O2Jb9gv0Q-AroK51uZgJP5w/s320/9755_martin.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5299126159568017650" border="0" /></a><br /><br />That our vampire in this one is an awkward, and seemingly a bit "slow", red-headed teenage loner makes the story both pleasantly absurd and moving. Apart from the plot - which effortlessly sidesteps all the easy stereotypes, never letting you know where the movie is heading - the delicate camera and the groovy, tripped out soundtrack gives you a wonderful feel for the time and the bleak Pensylvanian neighbourhood where it was filmed, capturing both the broken beauty, the tideousness and the sleazy moralism of backwards urban life in the seventies.<br /><br />Watching this just now got me thinking where I could get my hands on more of the sort, which is tricky. <a href="http://www.imdb.com/title/tt0077914/board"><span style="font-style: italic;">Martin</span></a> is truly one of a kind. As far as my knowledge goes, Romero did not make any more films in this vein, and who else would be capable?<br /><br />No fucking body.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGAkzjPjC95ASNGa8_6D_1u6tWisCBju-ZzG316pzpthQ3_rSARmUgP28Nwh335EJY8u0oDaqjcVTU-0pybfhATObc_Ubp38UeqPSCycQ-9n41aCm9wwDwlwyA_MDwRduc8_fAaw/s1600-h/martin-movie-poster-19771.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 243px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGAkzjPjC95ASNGa8_6D_1u6tWisCBju-ZzG316pzpthQ3_rSARmUgP28Nwh335EJY8u0oDaqjcVTU-0pybfhATObc_Ubp38UeqPSCycQ-9n41aCm9wwDwlwyA_MDwRduc8_fAaw/s320/martin-movie-poster-19771.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5299125905042541282" border="0" /></a>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-24417469038000967262009-02-04T09:56:00.000-08:002009-02-05T14:11:27.197-08:00Send A Bullet: documentarism at its lowestSensationalism has its place. <a href="http://www.jimgoad.net/am21.html"><span style="font-style: italic;">ANSWER Me!</span></a> and the infamous <a href="http://www.ballardian.com/jg-ballard-on-mondo-films"><span style="font-style: italic;">Mondo</span> film-series</a> are examples when artists concentrate on the gory and extreme parts of reality without turning away, and do it with artistic rigour. That redeems them.<br /><br />It is harder to forgive the sensationalism of a film like <a href="http://www.imdb.com/title/tt0912590/"><span style="font-style: italic;">Send A Bullet</span></a>, not only because the themes are randomly thrown together and distorted through a clueless North American, upper class-perspective, but firstly because the director literary gorges himself on all the sleaze and gore of Brazilian reality while at the same time making a grand display of holding his nose. Kind of a double standard going on here. "Oh, this is terrible! But let's loop the industrial slaughter of frogs and kidnappers cutting off ears again since we were to lazy to film any relevant material." Also, it resembles the Mondo-series not only in its random structure and obsession with violence and misery, but in that it does not mind staging scenes when reality just isn't juicy enough. The kids playing kidnappers in the end? He instructed them to do that.<br /><br />In <a href="http://www.imdb.com/title/tt0912590/"><span style="font-style: italic;">Send A Bullet</span></a> (a pointless film needs an equally pointless title) North Americans living in São Paulo complain that they have to ride around in the city in bulletproof cars and helicopters for fear of being robbed and kidnapped. Especially funny is the part where the interviewee mentions that his robber stopped by the sidewalk after taking his money and counting it, as if he were without fear of the law. Why not move back to your own country then, one asks oneself, preferably to Washington D.C., where the murder rate doubles that of São Paulo's and the criminals surely are polite and professional?<br /><br />Why not watch amazing documentaries about Brazil such as <a style="font-style: italic;" href="http://www.imdb.com/title/tt0340468/">Ônibus 174</a> or <a style="font-style: italic;" href="http://www.imdb.com/title/tt1356393/">Beyond Citizen Kane</a> (<a href="http://thepiratebay.org/torrent/3672161/Muito_alem_do_Cidadao_Kane">torrent</a>) (<a href="http://video.google.com/videoplay?docid=-570340003958234038">google video</a>) instead?<br /><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaPlK3UKaVYa9vucVGknWM92FiyirZITMOXYGkeyVyY47fHegHlP9TqgAz4YrVpkzsRv3EApA0qJG01q55TgtVR_aCw-zOXze7tWziD_jAy-DXdMBxa3fDXLvUwvigxDSoMYE5-A/s1600-h/8720_Jason_Kohn.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 288px; height: 216px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaPlK3UKaVYa9vucVGknWM92FiyirZITMOXYGkeyVyY47fHegHlP9TqgAz4YrVpkzsRv3EApA0qJG01q55TgtVR_aCw-zOXze7tWziD_jAy-DXdMBxa3fDXLvUwvigxDSoMYE5-A/s320/8720_Jason_Kohn.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5299010984494137138" border="0" /></a><br /><br /><span style=";font-family:arial;font-size:85%;" ><span style="font-style: italic;">"Please", whispers director Jason Kohn, "'Send A Bullet' into my head before I make more lame documentaries!"</span></span>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-29544414103160864662008-11-26T13:36:00.000-08:002008-11-26T15:04:30.520-08:00J.G. Ballard - SkändlighetsutställningenDet finns en nackdel med J.G. Ballards "komprimerade romaner" - de fungerar oftast inte. Historieskelettet saknar kött, bendammet bärs bort av vinden. Läsningen lämnar sällan något kvar.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioFISkp-3MyY8Cf_ox8QGEZnr1d26ziqjRCjAzWu35KGIGAVri64E4ootuJi4lAnqngzErJjGOvgcPOMgRqc17FJ-EKo3a2PTtj84RVfOXH4PtnA-fguKYP1_6-20VcVbuW62BcQ/s1600-h/JFK2A.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 321px; height: 71px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioFISkp-3MyY8Cf_ox8QGEZnr1d26ziqjRCjAzWu35KGIGAVri64E4ootuJi4lAnqngzErJjGOvgcPOMgRqc17FJ-EKo3a2PTtj84RVfOXH4PtnA-fguKYP1_6-20VcVbuW62BcQ/s320/JFK2A.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5273105270875161378" border="0" /></a><br /><br />De stycken i <span style="font-style: italic;">Skändlighetsutställningen</span> som trots allt träffar målet är de som främst drivs av idé- och formmässig konceptualitet, som <span style="font-style: italic;">Varför jag vill knulla Ronald Reagan</span> och den briljanta Jarry-parafrasen <span style="font-style: italic;">Mordet på John Fitzgerald Kennedy sett som en biltävling i nedförsbacke</span>. Symptomatisk nog är också Ballards kommentarer ibland mer intressanta än novellerna.<br /><br />Anledningen till att Cronenbergs filmatisering av <span style="font-style: italic;">Crash</span> (vars fragmentariska embryo återfinns i <span style="font-style: italic;">Skändlighetsutställningen</span>) är så sömnig är att han gör sig mycket bättre med egna manus än adaptioner, snarare än att det här inte är potentiellt högexplosiv filmmytologi. Tillsammans med Burroughs tillhör Ballard de väldigt få som kan få ihop hypermodern prosa på ett anständigt sätt.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAwc-t2KRwEFLcltV24iRIunRkfkMIvTBf_-BA_T_h3sqlQbcZ5l9VA-Nv0WVNXUIsahX_kLNUtLhJkzafw8BS5gYiYSYaiLjVqT5amOUh5-tlMsZv1anquPp8VrPntdqcbWucNw/s1600-h/atrocity-exhibition_420.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 152px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAwc-t2KRwEFLcltV24iRIunRkfkMIvTBf_-BA_T_h3sqlQbcZ5l9VA-Nv0WVNXUIsahX_kLNUtLhJkzafw8BS5gYiYSYaiLjVqT5amOUh5-tlMsZv1anquPp8VrPntdqcbWucNw/s320/atrocity-exhibition_420.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5273104150627669058" border="0" /></a>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-33145591489337772482008-10-17T08:49:00.000-07:002008-10-17T13:40:00.507-07:00Rumble Fish<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQG1VacrY8nB1NEVX5MyWXvJ6Yljj9lYsQ8XM_TglOBSX4iywIbdRMjbf1K8TIL9Zb72Kk532D4lc7xeawebVBvikSjLM8Kq8B5ZWxl4vZmm03sK5HYpaU3-NV2Vr5f9mnGyoiIw/s1600-h/homages.jpg"><img style="cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQG1VacrY8nB1NEVX5MyWXvJ6Yljj9lYsQ8XM_TglOBSX4iywIbdRMjbf1K8TIL9Zb72Kk532D4lc7xeawebVBvikSjLM8Kq8B5ZWxl4vZmm03sK5HYpaU3-NV2Vr5f9mnGyoiIw/s320/homages.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5258155708410003842" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><br /><span style="font-family:arial;">"</span></span><span style="font-style: italic;font-family:arial;font-size:85%;" >I saw Matt Dillon in black and white there ain't no colour in memories</span><span style=";font-family:arial;font-size:85%;" >"</span><br /><br /><a href="http://www.rumblefishonline.com/index/index.htm"><span style="font-style: italic;">Rumble Fish</span></a> is a story about alienated youth, told as straight and emotionally as possibly. The subjects of this kingdom are turned back and forth, the world runs through them. They scratch and claw against what they have been placed in, stretching the limiting situations that society and family has put them in.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3lewZoQRp0OJBkhbTmMA4Ppzwq725hhoQHk5eYVjC8Xp45y_wrGaj-OUAhIGfokHrJMngNIav9XAwhePJ9MuGxbxxAss7JJAC_p_ZpQ3YGwRINX-PloQnfs_XwtNtFRlBlWMvTw/s1600-h/rumble_fish.jpg"><img style="cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3lewZoQRp0OJBkhbTmMA4Ppzwq725hhoQHk5eYVjC8Xp45y_wrGaj-OUAhIGfokHrJMngNIav9XAwhePJ9MuGxbxxAss7JJAC_p_ZpQ3YGwRINX-PloQnfs_XwtNtFRlBlWMvTw/s320/rumble_fish.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5258156136211341778" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><br /><span style="font-family:arial;">"</span><span style="font-style: italic;font-family:arial;" >He's merely miscast in a play. He was born in the wrong era, on the wrong side of the river... With the ability to be able to do anything that he wants to do and... finding nothing that he wants to do. I mean nothing.</span><span style="font-family:arial;">"</span></span><br /><br />Luckily, <span style="font-style: italic;">Rumble Fish</span> is not realistic. The gang violence is choreographed, like in <span style="font-style: italic;">A Clockwork Orange</span>. For every single scene, Coppola has sought far and wide for that one camera angle and light-setup that drenches the dialogue with as much as fatal, foreboding meaning as is possible. The focus is often from the side or from below, or from far above. Smoke is always seeping out from the sewers and coming out from the brick walls, swimming over the asfalt, turning to thick fog in the back alleys. Firesteps, bars, filthy apartments are framed by damp lights, dust, shadows where darkness, the unknown, the undefined is eagerly waiting to take the upper hand.<br /><br /><span style="font-style: italic;font-family:arial;font-size:85%;" >"California's like a beautiful, wild... beautiful, wild girl on heroin... who's high as a kite, thinkin' she's on top of the world, not knowing she's dying even if you show her the marks."<br /></span><br />The soundtrack has a distinct eighties feel, while at the same time referring nostalgically to the fifties and exotic American places like New Orleans. Where does the movie take place? Fastforwarded images of the sun reflecting in the big city skyline have been edited into between scenes, while the kids drift aimlessly on deserted smalltown streets. All the production team's technlogical know-how - sound editing, camera control, lightning, musical composition, actor instruction - has been employed to give us the feeling of timelessness and mythological accessibility. The exact geographical location is actually Tulsa, Oklohama, that is <a style="font-style: italic;" href="http://www.rumblefishonline.com/resources/influences/lctulsa/LCTulsa.htm">a mythological nowhere</a>, <a href="http://www.amazon.com/Teenage-Wasteland-Suburbias-American-Civilization/dp/0226278727"><span style="font-style: italic;">teenage wasteland</span></a>, <span style="font-style: italic;">kingdom of dead-end youth</span>.<br /><br />With <span style="font-style: italic;">The Outsiders</span> and <span style="font-style: italic;">Rumble Fish</span>, teenage author S.E Hinton created some of the most memorable characters of modern popular culture. She also wrote the script for Rumble Fish in less than two weeks "<a href="http://www.imdb.com/title/tt0086216/trivia">on one of the first personal computers</a>".<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6j2QqFtB1Kj1ZZC2cxM09X180S1bt7e3i5AH2_0ofvzdvQ6aqnEWKhD9E5QquGnO_o0MiaVozQX6txobExPzS69cRoTeE8AIYhkurdoRdVousEBFK-sRm91G5n-5jcBfqB_S4zA/s1600-h/influences.jpg"><img style="cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6j2QqFtB1Kj1ZZC2cxM09X180S1bt7e3i5AH2_0ofvzdvQ6aqnEWKhD9E5QquGnO_o0MiaVozQX6txobExPzS69cRoTeE8AIYhkurdoRdVousEBFK-sRm91G5n-5jcBfqB_S4zA/s320/influences.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5258155944387819282" border="0" /></a><br /><br /><span style=";font-family:arial;font-size:85%;" ><span style="font-style: italic;">"</span></span><span style="font-style: italic;font-family:arial;font-size:85%;" >If you gonna lead people, you have to have somewhere to go</span><span style=";font-family:arial;font-size:85%;" ><span style="font-style: italic;">"</span></span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjarb_R_tZcN9w12wGBNmSyTWf71_Q3Zwz80wXPA5AdnqD8SI4ZeQhVsSD3zrNQ5NtFWVp-x699ft7IJMnfTEq4GWrsdiU1vyeuBWRx7PBEFnVDrx7OmNnEmJok6dtbn8mDliYLzw/s1600-h/rumble-fish.jpg"><img style="cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjarb_R_tZcN9w12wGBNmSyTWf71_Q3Zwz80wXPA5AdnqD8SI4ZeQhVsSD3zrNQ5NtFWVp-x699ft7IJMnfTEq4GWrsdiU1vyeuBWRx7PBEFnVDrx7OmNnEmJok6dtbn8mDliYLzw/s320/rumble-fish.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5258156301529319314" border="0" /></a><br /><br /><span style=";font-family:arial;font-size:85%;" ><a href="http://rhizom.blogspot.com/2005/01/weltschmerz-rumble-fish-och-smnlsa.html">"<span style="font-style: italic;">They are strangely indifferent, and for this very reason are in the right frame of mind. They have stopped being demanding and narcissistic, but they know perfectly well </span><span style="font-style: italic;">that nothing today corresponds to their subjectivity, to their potential of energy. They even know that all current reforms are rather directed against them. They are determined to mind to their own business as much as they can. They hold it open, hang on to something possible.</span>"<br /><br />(Deleuze och Guattari, '68 Did Not Take Place)</a></span>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-87774999043084721702008-10-07T12:07:00.000-07:002008-10-17T08:48:56.228-07:00Warren G and Nate Dogg had to regulate<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFmLcq89oadvwYNwPsMfzcTAVOn-xhT-aQyv6OkrYo7qlxtHc1rUc9oD-H1KpiZ5cUyIZTC1C84sRqPGpCZs-H4qDd6mKL7eQY7iYi-9KhYTMM0RngOg84IGN5V5JyhEiwF93BFg/s1600-h/warren-g_162640_08082008.jpg"><img style="cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFmLcq89oadvwYNwPsMfzcTAVOn-xhT-aQyv6OkrYo7qlxtHc1rUc9oD-H1KpiZ5cUyIZTC1C84sRqPGpCZs-H4qDd6mKL7eQY7iYi-9KhYTMM0RngOg84IGN5V5JyhEiwF93BFg/s320/warren-g_162640_08082008.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5258150056083453346" border="0" /></a><br /><br />Warren G introduces his second CD, <a href="http://www.discogs.com/release/226930"><span style="font-style: italic;">Take A Look Over Your Shoulder</span></a>, in traditional <a href="http://www.fastnbulbous.com/funkadel.htm">Clintonian</a> fashion, taking over the controls of the Mothership and announcing the familiar destination of <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Chocolate_City"><span>Chocolate City</span></a>... <span style="font-style: italic;">loosen your seat belts and keep your flashlights at hand and your ears to the stereo, we're in for a funky landing</span>.<br /><br />This is beyond P-Funk, though...<br /><br />It would take over a decade... from the decline of the George Clinton dynasty's mighty reign, with <span style="font-style: italic;">Computer Games</span> as the very fitting finishing piece (passing the torch to electro warriors Afrika Bambaataa, through Planet Rock, and Egyptian Lover, through Uncle Jam's Army)... throughout the eighties, when Prince and Rick James did a good job at administrating the kingdom stipulated by Brown, Sly and Clinton, but without anything ever coming out of their studios that was revolutionary enough to demand another letter before the Funk... we would have to wait all the way until 1992, when Dre dropped <span style="font-style: italic;">The Chronic</span>... until 1993, when Snoop Doggy Dogg introduced us to the G-Funk era... and until 1994, the year that saw the release of <i><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Regulate...G_Funk_Era" title="Regulate...G Funk Era">Regulate...G Funk Era</a></i>, and with that record, the instant success of a young artist representing <span style="font-weight: bold;">G</span>-Funk in its purest form.<br /><br />The public consensus that <span style="font-style: italic;">The Chronic</span> and <span style="font-style: italic;">Doggystyle</span> are the only good records coming out of the mighty G-Funk movement needs revision. <i><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Regulate...G_Funk_Era" title="Regulate...G Funk Era">Regulate...G Funk Era</a> </i>was way bigger than the monster hit that overshadowed it. We get polished arrangements, thick, rubbery bass lines, and hard but laidback, understated raps throughout the album (and a guest spot by Lil Malik, Snoop's little cousin (which I guess would make it Warren G's cousin too, perhaps brother... these rappers all seem to be related in one way or other) known from <a href="http://www.ohhla.com/anonymous/snoopdog/dogstyle/pumppump.snp.txt"><span style="font-style: italic;">Pump Pump</span></a>) - just like the second album, <span style="font-style: italic;">Take A Look Over Your Shoulder </span><span>(even though it is a small thing calling the debut superior)</span>.<br /><br />Dr Dre is usually viewed as G-funk's chief architect, with <span style="font-style: italic;">The Chronic</span> as the city hall, but the work laid down by Warren G ought not to be disregarded. He purified the style, and gave us some of its most memorable moments, with <span style="font-style: italic;">I Want It All</span> probably being the smoothest shit ever.<br /><br />Just like the single <span style="font-style: italic;">Regulate</span> overshadowed the album, Nate Dogg's solo output has been overshadowed by how hard his freelance hooks have been hitting. His talent is meant for more, as evident by classic solo cuts such as <span style="font-style: italic;">Me & My</span><span style="font-style: italic;"> Homies</span>, <span style="font-style: italic;">Concrete Streets</span>, <span style="font-style: italic;">I Got Love</span>, and <span style="font-style: italic;">I Pledge Allegiance</span>.<br /><br />Having suffered two strokes, he is now in critical condition, unable to breath by himself. Let us pray for his recovery, and a soon return to music, recording more classic material for us to play in the car.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqYegnkPjKKmcR-TgV-mDf6nUHhF6vzgJFU7YUSFi6vPRWz40gQLM8z65_g5fQYXo3XScq2W6yIGjf0a17AgK2lPmA0HUmrujtgYvytBnzxTgAUQONnSrm5n7FKZHJ4llqhS9FTg/s1600-h/nate_dogg__500.jpg"><img style="cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqYegnkPjKKmcR-TgV-mDf6nUHhF6vzgJFU7YUSFi6vPRWz40gQLM8z65_g5fQYXo3XScq2W6yIGjf0a17AgK2lPmA0HUmrujtgYvytBnzxTgAUQONnSrm5n7FKZHJ4llqhS9FTg/s320/nate_dogg__500.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5258149931016041378" border="0" /></a>Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8427330.post-19373770707394029742008-09-23T00:18:00.000-07:002008-09-23T00:29:31.902-07:00Blaq Poet - Voices<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBl4QGpg3oVFk-FvHYaUoOMPUzw69bAYHKxOCpY_SsAHbiYNNUPB-X7GAM1KYLZQPPvfm1bie6iAu68t8wUpw5zA57K1JHmVLw-saXEcqAB8kHL99z6k_LsYfzwu9koeDlKbVOlg/s1600-h/00-PHD+-+Without+Warning.jpg"><img style="cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBl4QGpg3oVFk-FvHYaUoOMPUzw69bAYHKxOCpY_SsAHbiYNNUPB-X7GAM1KYLZQPPvfm1bie6iAu68t8wUpw5zA57K1JHmVLw-saXEcqAB8kHL99z6k_LsYfzwu9koeDlKbVOlg/s320/00-PHD+-+Without+Warning.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5249115543457901858" border="0" /></a><br /><br />Well, <a href="http://www.divshare.com/download/4645301-efa">a song that sends chills up your spine</a> like <a style="font-style: italic;" href="http://www.youtube.com/watch?v=OQOzppYwTRw">Dead Man Walking 2</a>, <a style="font-style: italic;" href="http://www.youtube.com/watch?v=xHXBBVrziaU">Right Up My Alley</a>, or perhaps <span style="font-style: italic;">I Just Wanna Die</span>... been a while since I heard one of those.<br /><br />(from <a href="http://www.unkut.com/2008/06/poets-still-comineventually/">Unkut.com</a>)Andre Hickshttp://www.blogger.com/profile/08758689166625444638noreply@blogger.com0