In Like Borges

In Like Flynn placerar Wu Ming i en skola av nya, fräscha prosa-månglare vilka vi menar innebör döden för seriösa roman-författare och deras dödstråkiga karaktärspsykologi och värdelösa moraliska ställningstaganden. I denna utrensning lämnas plats för karnevaliska, häpnadsväckande händelseförlopp, märkliga litterära möten och nog med sex, våld och high weirdness för att pigga upp de mest dästa skräpkulturskonnässörer.

Och du har väl inte missat Henry Jenkins goa intervju med Wu Ming 1 och 2?

"Explain: that's what the avantgarde never do, indeed, they enjoy being obscure, they mistake obscure for radical, they don't want to give the people access to their work. They are enemies of the people. We never acted like that: the more people understand what we're doing, the happier we are."

Och när vi talar allmänt om mytbygge kan vi släppa in en annan intervju här, med den i den första intervjun nämnde Borges.

"But as I think of the many myths, there is one that is very harmful, and that is the myth of countries. I mean, why should I think of myself as being an Argentine, and not a Chilean, and not an Uraguayan. I don't know really. All of those myths that we impose on ourselves- and they make for hatred, for war, for enmity- are very harmful. Well, I suppose in the long run, governments and countries will die out and we'll be just, well, cosmopolitans."