Popvänstern

Jag har upptäckt vissa masochistiska drag hos mig själv. Efter att ha kommit hem från biblioteket med Erik Zsigas Popvänstern infinner sig samma känsla som när jag köpte Karin Ströms Bensin i min lokala bokhandels lösviktslåda för några kronor. Varför tvingar jag i mig sån här uppenbar dynga? Vad ska det vara bra för? Ska det vara bränsle på hatet? Eller läser jag helt enkelt det här av samma anledning som jag frivilligt bläddrar igenom Nöjesguiden, Bon, Groove, 00-tal, och Moderna Tider - att jag vill ha koll på dom jävlarna? En dag blir det väl dags för mig att läsa Bräcklighetens poetik av Bob Hansson också.

Zsiga har ett språk som platsar i en genomsnittlig Lunarstorm-presentation (frånsett att det existerar en autencitet där som Zsiga saknar) och tycker att popvänstern är omogna. En strid ström av feltolkningar, okunskap, lösa antaganden, klantigt resonerande och avundsjukt gnäll - Popvänstern har helt klart levererat minus. Varför sånt här trams ges ut kan verka oförklarigt, men efter att ha läst ett inlägg på forumet socialism.nu faller bitarna på plats:

"Nu har jag fått lite bakgrund till varför "Popvänstern" gavs ut. Enlligt en snubbe som är väldigt insyltad med Timbro (och som skrattar åt Erik Zsigas bok, för övrigt), var "Popvänstern" räddningen för Timbro. De har fått se sina bidrag från Industriförbundet och dåvarande SAF krympa, Näringslivets Fonds medel räckte inte till, de behövde någon framgång att hänvisa till, något som gett uppmärksamhet. Man kan ju inte ha en propagandagrupp som inte får uppmärksamhet.

"Popvänstern" var svaret på deras böner och genomslaget har överträffat deras vildaste drömmar. Om man ska få uppmärksamhet finns det inga bättre att ge sig på än popvänstern! Flera stycken av dem har gedigna plattformar i pressen där de kan gå till hårt motangrepp. Det bäddar för debatter i morgonsofforna, och så har man jobbat fram ett känt och lite "kontroversiellt" ansikte som kan återanvändas.

Popvänstern själva (och falskeligen associerade liberal-kärringar) svalde så klart betet, kroken och flötet. Och massmedia älskar den här sortens debatter med uppskruvat tonläge om just ingenting.

Belöningen i reda pengar för Timbro lär ska uppgå till ett par miljoner extra i bidrag för nästa år, nu när de visat att de kan leverera."

Om ni inte vill leta rätt Popvänstern men ändå uppleva den totala känsla av värdelöshet som är Erik Zsiga rekommenderar jag följande krönika. Den är på något dubbelironiskt, postmodernt efterblivet sätt helt genialisk:

http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_5919424.asp