Shyheim och Masta Ace

"Will I go down in history like Malcolm, get me my own boulevard
That my own black peoples will go and sell crack on"

Shyheim har inte Tupacs mångsidighet, militans och medvetenhet, men han har samma vidöppna, smärtsamma tilltal - det gör ont att lyssna. På låtar som The Bottom från The Greatest Story Never Told (även titeln på Saigons kommande) är det som om han fortfarande är 14 år gammal och står på Madison Square Garden med Biggie och Tupac och rappar, "Never had a good christmas, so who is Santa Claus?"

På den här skivan beklagar han sig också över att hans kultur är så överfylld av hallickar och bedragare, och frågar sig - var är allt vanligt folk?

"I'm down to earth and I'm close to ground
And spit shit better than most around
This is how hip hop's supposed to sound
Tear them other cats' posters down"

Jo, bl a på A Long Hot Summer, en av de bästa skivorna från 2004 - tack vare Masta Aces öra för beats (Good Ol' Love och Da Grind), och för att han påminner oss om att det fanns en tid då rappare kunde vara sig själva.

Det finns ännu utrymme för låtar där det känns som farsan eller nån äldre polare ger oss sin syn på livet, sin erfarenhet.